I hörnet

August 20th, 2012 | Fröken Tjernström

Någon gång lärde jag mig att om jag skriver ner saker kommer jag ihåg dem. Därför har jag en kalender. Inte på datorn eller i telefonen utan en i papper. Den är full med anteckningar om möten, tvättider och deadlines. Allt för att inget ska glömmas. Så när jag ska se över veckans möten hittar jag den. Nere i vänstra hörnet av rutan som representerar fredag finns en liten anteckning. Egentligen ser den mer ut som ett EKG för någon med hjärtflimmer än en riktig anteckning. Och troligen är det inte många som kan tyda den alls. Bara två, snabbt nedkladdade ord i slutet av en vecka som mest kan sammanfattas i: Jobba tills du stupar, sov, börja om. Olle hem. Fast vad det egentligen tycks stå är: Hav förtröstan, det finns ett liv efter deadline.

Djupa andetag.

Dubbeldusch

May 11th, 2012 | Fröken Tjernström

Motvilliga steg. Mitt inte alls övertygade huvud försöker övertyga min trötta kropp om att det är helt rätt beslut att kravla ur sängen och ta mig till jobbet. Ett. Två. Tre. Morgonljuset. Grannarna ser förmodligen alldeles för mycket och skulle jag vara pigg nog att bry mig skulle jag ändå påstå att de är dina och inte mina grannar. Men det är jag inte. Jag rör mig mot badrummet och tänker att än finns möjligheten att vända tillbaka mot sängen. Så, någonstans halvvägs genom köket, fångar du upp mig i en kram. Som så många morgnar förut. Nyduschad och vaken. Jag lägger pannan mot din axel och stjäl en minuts halvsömn i din famn. Din puls som en vag påminnelse om liv och din doft som en lätt dimma i mina andetag. Så slår det mig där jag står. Ofrånkomligen, obönhörligen och onekligen. Jag har förälskat mig i doften av Dubbel dusch.

Historiens vingslag

March 27th, 2012 | Fröken Tjernström

Det är ett historiskt möte, ler de båda och kramas. Ur butiken ringlar kön lång och där inne är allas blickar riktade mot Hollywoodfrun och hennes fan, eller vän från bloggen, som hon hellre vill kalla henne. I två års tid har vännen skrivit glada kommentarer på bloggen, men varje gång Hollywoodfrun varit i närheten av hennes hemtrakter har de missat varandra. Så möts de äntligen. Ett historiskt möte kallar de det. Och jag kommer att tänka på min mor som stående mitt på Linköpings stora torg utbrast Man kan känna historiens vingslag när hon läst plaketten som markerade platsen för Linköpings blodbad. Jag tänker på alla stora ögonblick som vår mångtusenåriga historia rymmer. På monumentala segrar och lika stora förluster. På små och stora ögonblick som kommit att ändra mänsklighetens väg. På penicillinet, på kvinnors rösträtt, på månlandningen. Historiska ögonblick och historiska möten och på hur vi alla då och då känt historiens mäktiga vingslag. Och så här, i en butik i en svensk småstad menar de två att de har ett historiskt möte. Så slår det mig att det kanske är just det. Att hela den stora, mäktiga historien består av många små. Av din historia och min. Av mjölkpigor, kuskar och kungar. Att den lilla historien inte ska föraktas för att den för den enskilda människan historia kan vara lika stor som den som formar mänskligheten. Och kanske kommer just denna stund att återberättas av någon som kan känna historiens vingslag i orden de förmedlar. För varje historia behöver inte förändra mänskligheten och även kolibrin har vingar.

Dagesns craving: Birmabäbis

March 21st, 2012 | Fröken Tjernström

birmor

Förklaring behövs väl knappast. Så söta att det är löjligt är de ju, de små liven.

Gäst

March 15th, 2012 | Fröken Tjernström

Du kröp in under mitt skinn, byggde ett bo där, bland nerver och puls. Du frågade, varför kan jag inte stanna? För att hela mitt väsen blöder, svarade jag. Så du gick.

Om kvällen

February 26th, 2012 | Fröken Tjernström

Kryper ner under lager av täcken. Skapar en skyddad vrå. Hittar en plats där det finns mer än nog att få, och somnar med handen vilande i gropen som ditt huvud skapade i kudden bredvid min.

I solen

February 22nd, 2012 | Fröken Tjernström

Du gick idag och kvar blev jag, på promenad i regnet. Mitt liv lämnar spår i isvått grus, men du ser bara solen. Det finns minnen att hämta som aldrig blir till, men du hör inte tystnaden som orden döljer. Du ser bara solen. Kanske senare, när också jag lyft blicken. Tills dess ska jag finna mina diamanter i gruset, smycka livet med allt det som är för litet att se när man går i solen.

Det lilla jag har

February 15th, 2012 | Fröken Tjernström

Först när hjärtat slår kan själen brinna. Men som sand rann drömmarna mellan mina fingrar. Och som tigern för jägarens kula, så föll mitt mod. Nu står jag här, där ingen når mig. Men jag ser. Jag vet. Allt jag en gång var det vill jag ge dig.

Ligger stilla vid ditt andetag och jag vet. Jag räcker aldrig till. För som en fågel flög min frihet. Som ett löv, så föll mitt hopp. Och kvar står jag, där ingen når mig. Men jag samlar allt jag ser. Av det lilla jag har kvar. Här, du får mig.

Andetag

January 31st, 2012 | Fröken Tjernström

Bara ett. Ett till. Djupt. Fylla lungorna med luft. Hålla huvudet över ytan. Bara ett till. Det räcker nog då. Jag kan nog så. Om du bara låter mig få ett andetag till. Sedan ska jag orka. Bara jag får ett till.

Kippar, kämpar, letar. Bara ett till. Ett djupt. Så. Där. Nästan. Och så slaget. Kippar, kämpar, letar. Bara ett. Ett till. Ett enda andetag. Så att jag kan stå, kan orka, kan tala. Men nej.

Bara ett till. Rent syre till mina lungor. Nytt liv till mitt blod. Bara ett till. Det är allt jag behöver. Så att allt kan få klarna. Jag orkar nog då. Det blir nog rätt så. Bara ett till. Ett djupt.

Tar tag. Tar spjärn. Tar luft. Och så slaget. För du vill att jag ska kippa, kämpa, leta. Du kan kontrollera mig då. Just när luften tar slut är jag foglig. Jag gör som du vill. Då är allt bra.

Men vet att mellan slagen finner jag vad jag letar. Klöser mig en väg ut. Och inte ens du kan hindra mig. Andetag för andetag. För mig får du inte.

Medan du sov

January 24th, 2012 | Fröken Tjernström

Vill väva historier i mörkret. Av ord och av ditt skratt. Klä dagen i färger och ge den till dig. Locka dina ögon att glittra. Göra det som varit till lite mer. Men timmen är sen och mina viskningar vänder vid din mjuka örsnibb. Du har somnat nära och i natten värmer din andedräkt min nakna axel. Det finns inte längre plats för några ord. Så jag ligger tyst i mörkret och förälskar mig i dina andetag.

1 visitors online now
0 guests, 1 bots, 0 members
Max visitors today: 4 at 08:35 am CET
This month: 17 at 11-17-2017 12:43 pm CET
This year: 39 at 06-28-2017 04:00 am CEST
All time: 105 at 11-13-2015 09:32 am CET