Fröken Tjernström

Archive for January, 2009

• January 2012|
• November 2011|
• October 2011|
• July 2011|
• April 2011|
• March 2011|
• January 2011|
• December 2010|
• November 2010|
• October 2010|
• September 2010|
• August 2010|
• July 2010|
• June 2010|
• May 2010|
• April 2010|
• March 2010|
• February 2010|
• January 2010|
• December 2009|
• November 2009|
• October 2009|
• September 2009|
• August 2009|
• July 2009|
• June 2009|
• May 2009|
• April 2009|
• March 2009|
• February 2009|
• January 2009|
• December 2008|

Insikt under en sten

January 14th, 2009 | Fröken Tjernström

Sakta men säkert har det smält in, jag lever under en sten. För ett par år sedan betraktade jag mig själv som en ganska smart person som hade koll på vad som pågick i världen. Kanske för att jag hängde med intelligenta vänner som hade insikter och åsikter om vad som hände och dessa ventilerades över såväl latte som cosmopolitan. Men på senare tid har det varit totalt förfall. Under hösten har jag inte ens tagit mig tid att läsa Metro. Att jag har dn.se som startsida hjälper ju föga när jag startar om Firefox ungefär en gång i veckan. För drygt fyra år sedan valde jag besviket att inte se valvakan när George W. Bush omvaldes eftersom jag hade en tidig föreläsning dagen efter. Dock tänkte jag mig att 08, då jäklar ska jag sitta uppe. I höstas när det var dags för detta historiska val sov jag dock djupt under min sten.

Så när jag slog mig ner på Esspresso House med min kaffe, en cheesecake och Barack Obamas memoarer insåg jag: Det får vara nog nu! Slut på chicklitt, maraton tetris och överflödet av amerikanska serier. Fritt fram för memoarer, verk av prisbelönta författare, svt-produktioner, rapport och nyhetssajter. Visst, lite Top Model kommer det att bli och jag tänker då rakt inte ge upp Grey’s Anathomy. Men någon måtta får det helt enkelt vara. Det är dags att återta kunskapen!

Dagens…

January 10th, 2009 | Fröken Tjernström

… otrevligt

Ett barn, gissningsvis i 12års åldern, som när vi närmar oss Stockholm C reser sig upp och tar sin väska, hostar ett par gånger och sedan kräks rakt ut. På dörren mot den tysta avdelningen och på golvet. Han hostar lite till, men står kvar, och hans mamma undrar vad som hände. Jag kräktes, svarar han och sekunden efter gör han det igen! Hans mamma uppmanar honom att gå på toa, vilket han inte gör. Äckelmagad som jag är går jag i det här läget från min plats strax bredvid och ställer mig ett antal säten bort, håller för näsan och önskar att vi ska vara vid perrongen snart.

… ros

Till pappan som satt mitt emot mig. När jag inser att min väska naturligtvis står fasligt nära kräkspölen och att jag faktiskt måste ha den ser jag vänligt och lätt lidande på honom och undrar om han skulle kunna räcka mig väskan, jag har så fasligt svårt för det där med spyor. Snabbt och lätt får han tag på min väska, ställer den framför sig och tittar lite på den. Jag tror den har klarat sig, säger han. Nej, vänta det är några stänk. Så vänder han sig om och fiskar efter servetter samtidigt som jag får fatt i en av mina näsdukar. Jag ska precis till att böja mig fram och torka när han tar den ur min hand och torkar av min väska. Vissa människor finns det helt enkelt för få av här i världen!

Aj fan! x2

January 10th, 2009 | Fröken Tjernström

Ibland tänker man inte på något som när det sedan händer är fullständigt logiskt andra gånger handlar man lite för snabbt för sitt eget bästa. Därför kommer nu Aj fan! 2 och 3.

Familjen Tjernström försöker smälta en ispropp

Som sagt, ibland vet man saker egentligen, men man glömmer bort dem. Man vet ju egentligen att man inte ska hälla ut stekfettet i avloppet utan torka av stekpannan med lite hushållspapper först. Men hur många gånger gör man det? Inte många, inte jag i alla fall.

Hur som helst placerade vi en kupévärmare under diskbänken i hopp om att våra ledningar hade frusit någon stans nära så att värmen skulle tina isproppen. Under diskbänken blev det efter ett tag väldigt varmt och mysigt. Så varmt att det gamla stekfett som låg och gottade sig i avloppsrören började rinna iväg neråt. Utanför huset var dock röret kallt och längre än så rann inte fettet. Resultatet blev istället att allt fett började samla sig på ett ställe och Hey, Presto! Vi fick stopp i avloppet. Egentligen kanske vi borde ha insett det, men stekfett i avloppet är ju inte något man tänker på dagligen. När vi sedan stod där, utan rinnande vatten och med ett igenkläggat avlopp var det inte så mycket mer att säga än; Aj fan!

Självklart löste det sig, men inte utan ett Aj fan till:
Familjen Tjernström löser en fettpropp!

Ett mycket kompetent sätt att bli av med en propp i avloppet är att använda sig av kaustiksoda. Detta kräver dock att man även häller på rejält med varmt vatten. Dock var ju vatten, och då speciellt sådant som rann, en bristvara i det Tjernströmska hushållet vid denna tidpunkt. Men efter visst övervägande beslutade vi ändå att hälla på kaustiksodan och koka upp smält snö. Sagt och gjort, kaustiksodan hälldes på. Dock inser vi ganska snabbt att vi inte hade sådär jättemycket snö smält och helt klart inget vatten som var varmare än rumstemperatur. Så medan kaustiksodan sprider sin allt annat än angenäma doft genom köket säger vi Aj fan!, drar upp våra tröjor över näsorna och smälter snö för allt vad tygen håller.

Man är alltid scout

January 6th, 2009 | Fröken Tjernström

Man är inte scout en timme i veckan när man är på scouterna, scout är man hela tiden.

Det sa min ledare till mig någon gång i tiden och jag tyckte på något vis att det verkade rätt. För så var det väl på något sätt för oss som inte var med för att kompisarna var det utan för att det var sådana vi var. Av någon anledning så tyckte vi om att vara där, bland mossa, träd, sisalgarn, lägerbålskvällar och otäta regnjackor. Kanske kände vi inte alltid att vi tyckte om det. Som när vi stod där i alla hällregns moder och inte ens det tuffaste regnstället höll sin ägare torr, eller när vi vaknade i 27-gradig kyla och insåg att fotogenvärmaren slocknat för flera timmar sedan. Men likt förbaskat var vi där igen nästa gång det vad dags. För det var sådana vi var, scouter.

Jag har inte varit aktiv på länge nu, men ränderna går inte ur en tiger. Har man druckit tillräckligt många kåsor o’boj med barr i så har man hunnit formas. Det är snart ett och ett halvt dygn sedan något vatten rann i huset. Lite drygt är det, men jag är ändå inte nämnvärt störd av det. Visst, lite 1800-tals varning är det ju på att smälta snö i gryta på vedspisen för att kunna spola på toaletten. För att inte tala om att det känns lite muppigt att spola med hink! Jag kan inte förneka att jag tycker att både mina händer och vårt porslin känns renare när de tvättas i rinnande vatten. Men jag har en känsla av att det till största delen är inbillning. Visst, jag tänker inte bjuda kungen på middag på de tallrikarna (fast det finns det andra anledningar till också) men de duger. Den lilla scouten i mig vet att det inte är hela världen. Vi kommer inte att dö om vårt porslin inte glänser som i en Yes-reklam. Det är bara något som vi har lyckats inbilla oss med alla smarta maskiner och kemikalier. Lite skit rensar magen, eller härdar den, snarare. Sen behöver man ju inte äta gul snö för det. Allt jag säger är att en liten bakterie eller två kan kroppen hantera och lite skit bakom öronen kan man leva med. Det är inte så farligt att bara lukta människa och ha lite fett hår en dag. Det finns saker här i livet som är viktigare.

Nu ska jag hiva upp vattendunken och skölja stekpannan lite.
Var redo!

Du vet att…

January 5th, 2009 | Fröken Tjernström

… du bor i Norrland när du vaknar en helt vanlig måndag i januari och saknar vatten. Inte för att du glömt betala räkningen utan för att rören frusit!

… du bor på landsbygden när du samma måndag kan ringa till valfri granne och be om att få låna deras badrum för tvätt och tandborstning (och dessutom helt självklart får sno med dig en flaska vatten hem så att du kan koka kaffe).

… du älskar det

Aj fan!

January 4th, 2009 | Fröken Tjernström

Vi gör en hel del mindre begåvade saker utan att ens tänka på det. Ibland kommer vi på direkt att vår lösning helt klart inte kommer att få något nobelpris. Andra gånger behöver vi lite hjälp på traven med att inse vad vi egentligen gjort, till våra medmänniskors stora nöje. Hur som helst förgylls vår vardag med jämna mellanrum av egna och andras mer eller mindre genomtänkta lösningar och det enda vi kan säga är; Aj fan, det där var ju inte speciellt smart! Därför presenterar jag nu Aj fan!-listan, små dumheter i kronologisk ordning, eller i alla fall i den ordning de dyker upp i mitt huvud.

Först ut:
Okänd snöröjare i Timrå Kommun

Där E4 passerar Timrå finns på båda sidor av vägen busshållplatser. Dessa hållplatser används dagligen av ett antal långfärdsbussar. På den södergående sidan finns därför en parkeringsplats för alla dem som önskar hämta upp en resenär med bil. Så långt är allt väl, men det är här vår glade amatör kommer in i bilden. Vinter i norrland innebär som bekant snö. Självklart måste parkeringen snöröjas så att man även vintertid kan plocka upp sina bekanta vid bussen. Dessutom så måste även gångvägen till parkeringen och busshålplatsen röjas, för man ska ju kunna ta sig fram till fots också. Sen upphör dock logiken. För av någon anledning har ingen snöröjt bilvägen till parkeringen! Jag skulle gärna vilja veta hur tankegången bakom detta beslut sett ut. Man kan ju förvisso köra på gångvägen, men det går ett envist rykte om att det inte är helt lagligt. Kanske handlar det om en hint om att väjla kollektivtrafiken. Eller så tyckte någon att det ju är huvudsaken att man kan gå till sin parkerade bil… Hur som helst sitter vi förvånade bilister där och tänker: Aj fan, detta var ju inte bra!

Midvintershopping

January 2nd, 2009 | Fröken Tjernström

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; det är något underligt med shoppingutbudet såhär års. Även om stilen kanske varierar är utbudet ändå snarlikt. Visst, det smyger sig in ett och annat festligt litet linne, och standardsortimentet av jeans och t-shirts finns ju alltid. Men annars består klädbutikerna av två huvudkategorier, varma koftor och tröjor eller sexiga underkläder. (Jag räknar inte med alla rea-plagg eftersom de faktiskt härstammar från utbudet tidigare under året och är helt säsongsoberoende.)

Man vandrar runt i butiken och klappar på stickade tröjor i diverse former och helt plötsligt står man öga mot öga med en skyltdocka vars nattlinne är så kort och litet att det tveklöst kan ha annat syfte än att bli avtaget. Ett plagg vars designer troligen har ägnat mer tid till att rita det än vad det kommer att sitta på sin köpare. Förmodligen kommer det aldrig att sitta på sin köpare så länge som det gör när hon står i provhytten och funderar på om det verkligen är detta hon söker, kommer det att åka av fort nog. Inte ett ouppskattat plagg, bara ett plagg som uppskattas intensivt. Till skillnad mot den stickade koftan som snarare sprider en mild och långvarig tillfredställelse.

Kanske är det inte så konstigt ändå. Här på våra nordligare breddgrader handlar det trots allt om att hålla oss varma under dessa vinterns kalla och mörka dagar. Sen om man väljer att göra det med sex eller yllekoftor det är väl upp till var och en. Har man tid och möjlighet är det ju faktiskt onödigt att lämna sängen, men måste man så gäller det ju att hålla sig varm. Oavsett vilket vill man ju vara lite fin ibland. Min fråga är som alltid, svart eller i färg?