Fröken Tjernström

Archive for April, 2009

• January 2012|
• November 2011|
• October 2011|
• July 2011|
• April 2011|
• March 2011|
• January 2011|
• December 2010|
• November 2010|
• October 2010|
• September 2010|
• August 2010|
• July 2010|
• June 2010|
• May 2010|
• April 2010|
• March 2010|
• February 2010|
• January 2010|
• December 2009|
• November 2009|
• October 2009|
• September 2009|
• August 2009|
• July 2009|
• June 2009|
• May 2009|
• April 2009|
• March 2009|
• February 2009|
• January 2009|
• December 2008|

Nattuggla

April 17th, 2009 | Fröken Tjernström

Vet ni vad jag gör? Jag sitter uppe och skriver min interaktionsrapport. Klok? Kanske inte. Men det är lika bra att fortsätta när man har ett flow. Vet inte riktigt om det är ett flow nu… Börjar känna mig rätt sliten.. Men lägger jag mig nu får jag väl aldrig in den. Klockan är 04.42 och jag är halvvägs genom diskussionen. Wooppa!

Report me

April 15th, 2009 | Fröken Tjernström

Skriver rapporter i mängder.. Det är dumt att ligga efter barn, kom ihåg det! Praktikrapporten är i alla fall så gott som klar och interaktionsrapporten är väl i alla fall halvgjord… Det kan gå, det kan gå. Håll en tumme för mig. Nu ska jag sova i några timmar innan jag tar tag i det hela igen. I am report! Report me!

To tenta or not…

April 14th, 2009 | Fröken Tjernström

Har omtenta på Advanced English om cirka en timme.. Jag har INTE pluggat. Hur fan gör man det egentligen? Läser ett lexikon? Det enda jag har gjort är att läsa min interaktionsbok, till kursen jag har en restrapport att avsluta till fredag i. Den är ju faktiskt på engelska… Dessutom är det fint väder ute, sol och 9 grader. Det skulle ju vara guld med en promenad eller bara sitta i solen och plugga.. Så dagens stora fråga är, to tenta or not to tenta.. Damn you skolan!

Snyltaren

April 10th, 2009 | Fröken Tjernström

Jag är en dålig människa. Jag snyltar på grannens trådlösa nätverk. För de har redan gjort så som vi alla borde göra. De har ett öppet nätverk. När ipred trädde i kraft sa någon: Om alla öppnar sina trådlösa nätverk så blir internet fritt. Det är faktiskt en ganska god tanke. Har jag inget lösenord kan ingen bevisa att det var just jag som laddade ner från min uppkoppling.. Naturligtvis kommer detta inte att funka, för i Snålsverige vill vi inte dela med oss. Har jag betalt för internet ska ingen jäkel frisurfa, och så vidare.. Så här sitter vi nu med våra låsta nätverk och klurar. Utom grannen då… Fast det har nog aldrig slagit dem att tjejen i kåken bredvid inte kan släppa sin Mac och använda päronens gamla Windowsburk utan hellre sitter böjd som en ostkrok (ja, det heter ostkrok om man kommer från Norrland. Acceptera!) och snyltar vid sin älskade Macie. Sån är jag, deal with it!

För övrigt så är Sandarna sig likt. Katten hårar, hönan Gertrud är full med påskgodis och än ligger snön kvar på gräsmattan. Norrlandsvår är grejer det. Synd bara att jag tvingas tillbringa helgen med min trogne följeslagare, och nästintill evige älskare, pluggandet. Ja, jag vet, det är inte långt kvar nu. Nästa vår vid den här tiden lär jag vara en ångestboll som inte vet vad hon ska ta för sig när LiU inte kommer att förse henne med skarpa projekt inbäddade i studentvärldens fluffiga skyddsvadd och CSN inte betalar hennes hyra. Men ett litet tag till kan jag klaga, fast jag vet att jag har det bra. Så därför tar jag chansen. Onda plugg, fula rapport, döden dö på er!

Att resa är inte alltid att utvecklas…

April 9th, 2009 | Fröken Tjernström

Storhelger leder på ett inte helt förvånande vis till att hälften av landets mongos samlas på Stockholms Central. Av någon anledning tycker folk att det är helt befogat att stanna upp i slutet av en trappa och bara se sig om, fast de har sådär en trettio personer bakom sig som också vill ner för trappan, förbi idioten och till nästa tåg. Men det är väl onödigt att tänka på dem, de är ju inte lika viktiga som jag! JO, ditt pucko det är vi och om du inte flyttar på din fläskiga röv/bestämmer om du vill ha en påse eller inte till ditt nyinköpta pressbyrånfika/inser att det är fler än du som vill se när och varifrån tågen avgår väldigt snart så kommer jag att göra dit illa, väldigt illa! Hur svårt kan det vara? Det är det enda jag vill veta. Hur svårt kan det vara att inse att man inte är ensam på Centralen en skärtorsdag vid 16-tiden?

När tanten (ja, jag kallar henne tant, inte för att hon egentligen var en tant utan för att på något omoget sätt få ut en liten hämnd för att hon lyckades med bedriften att både stanna nedanför en flitigt trafikerad trappa för att glo på avgående tåg-tavlan mitt framför mina fötter och sedan vela i en mindre evighet om hon ville ha en påse eller inte till sitt fika när jag stod efter henne i kön, stressad) slutligen hade bestämt sig för att en påse är ju bra (duktig idiot, hur hade du annars tänkt transportera fika för två med bara en hand?) så kom jag i alla fall slutligen till mitt tåg mot Sundsvall – Staden mellan bergen. Ja men det var väl för väl, så var sagan slut där. Nej då go vännner. För tåget är försenat (otippat va). Hur gör de då för att ta igen förseningen på 15 minuter, jo de kör i maxfart sista biten. Jaha, men vad gnäller du för då, tänker ni. Jo, sista biten är sträckan Hudiksvall-Sundsvall och maxfart är lika med maxkrängning. Ni som har åkt den här biten vet vad jag pratar om. För er som inte gjort det kan jag ju säga att det är maxkrängning i vanliga fall också. Det svänger helt enkelt en jäkla massa i normalfart och just nu pressar de på så att det knakar (nej, det är inte bildligt det är bokstavligt!) i tåget. SJ goes White Star Line. Tur att tåg sällan krockar med isberg dock.. De sjunker inte så ofta heller.. Det får bli min tröst idag.

“Beräknad ankomsttid cirka tjugo noll fem- tjugo noll tio.” Fick vi veta nu. Kompetens är ett ledord. I say no more!

Good old Linkan

April 5th, 2009 | Fröken Tjernström

Fågelsång utanför fönstret imorse, lite senare på förmiddagen barn som lekte. Kändes lite som sommar hemhemma, eller en helt vanlig morgon i Ryd. Satt ute och förfestade igår, på en filt utanför Irrblosset, och idag klev jag utanför dörren och gick en vända i skogen. Rydskogen i och för sig, men lika fullt skogen. Jag tycker om naturen, jag vill ha en liten dos av den där jag bor. Jag är inte riktigt gjord för att bo mitt i staden, även om det är en liten stad.. Tror nästan att jag måste flytta tillbaka till Linkan när examen väl är i hamn.. Det vore faktiskt inte fel alls. Men vi får se.

Onda modetrender!

April 3rd, 2009 | Fröken Tjernström

Var på stan idag efter praktiken. Tänkte att jag skulle hitta mig något snyggt att ta på mig imorgon när jag åter entrar Flamman. Men icke. Jag vet inte vad som har hänt, men plötsligt är affärerna fulla men plagg i pasteller, med prickar, volanger, paljettvästar och av någon anledning en och annan bronsfägad klänning. Pastellerna och paljettvästarna vill jag inte ens prata om, prickarna och volangerna får mig att se ut som ett bullerbybarn och den bronsfärgade klänningen skulle med all säkerhet få mig att se ut som en överviktig looser oscar. Men värst av allt är förmodligen kläderna som går i samma neonfärger som markeringsvästarna som arbetarna har vid vägbyggen! Finns det verkligen folk som kan bära upp dem?! Framförallt; varför har någon gjort spetsunderkläder i dessa gräsliga färger. Så bjärta att de nästan lyser i mörkret. Allvarlig talat, hittar han inte dit utan guidening av det slaget får det faktiskt vara! Allt mode går igen sägs det ju, jag vet inte varifrån detta mode kom men jag önskar att det kryper tillbaka till sin håla så snart som möjligt så att jag kan köpa lite nya kläder snart!

Den dumma duvan

April 1st, 2009 | Fröken Tjernström

Ibland är det förträffligt att vara lantis. För många år sedan möttes jag och min familj av två kajungar som ramlat ner i vår skorsten och stirrade förvånat på oss när vi öppnade luckan ut för att släppa ut matoset. Istället för matlagning blev det uppdrag allokera kajor. Fram med ett stort tyg, en gardin om jag inte mins fel, som vi (eller mest mamma) petade ner de små liven i. Inlindade i detta bars de ut på vår gräsmatta för att förvånade stirra på varandra, ljuset och omgivningen en stund innan de kom på hur man gör när man flyger. Idag var det dags igen. Någon gång mitt på dagen upptäckte Karin en duva i deras öppenspis. Lite svårt att bli trodd en dag som denna, men också tillräckligt lustigt för att vara sant. Så när min arbetsdag var över begav jag mig en våning upp för att assistera. Där skorstenen började satt en tämligen förvirrad och rätt skabbig duva. Så det var bara att köra en favorit i repris, hålla upp ett lakan, peta på pippin, slänga lakanet över pippin och bära ut. Sen satt den där, Norrköpings dummaste duva, och tittade sig lite lojt omkring. Det var inte förrän senare det slog mig, jag petade på duvan med spaden som Karin använder för att göra rent kattlådan med… Så nu är Norrköpings dummaste duva lite skabbigare. Det bjuder vi på!