Fröken Tjernström

Archive for May, 2009

• January 2012|
• November 2011|
• October 2011|
• July 2011|
• April 2011|
• March 2011|
• January 2011|
• December 2010|
• November 2010|
• October 2010|
• September 2010|
• August 2010|
• July 2010|
• June 2010|
• May 2010|
• April 2010|
• March 2010|
• February 2010|
• January 2010|
• December 2009|
• November 2009|
• October 2009|
• September 2009|
• August 2009|
• July 2009|
• June 2009|
• May 2009|
• April 2009|
• March 2009|
• February 2009|
• January 2009|
• December 2008|

Jag och min mamma

May 29th, 2009 | Fröken Tjernström

Var på vär från Friskis idag, när jag mötte en tant. Hon hade lockigt, silverfärgat hår. Kort, sådär som tanter har det. Det regnade så hon hade en regncape på sig. Men det var inte det jag ville tala om, utan att hon hade en nummerlapp under sin genomskinliga cape och fram på sin rollator hade hon en lapp som sa att hon var med i PROs vårruset-lag. Jag blev tvungen att smsa detta till min mamma. Svaret jag fick: Ja det är väl d man satsar på, att leva tills man dör alltstå =) Så svarade min mamma. Så jag tänkte att när allt detta som vi kallar livet, jobb, barn och familj, börjar stilla sig och komma i ordning då kan vi vanka vårruset tillsammans, min mamma och jag, så som vi sprungit det förr om åren. För det har vi gjort, sprungit både vårruset och tjejmilen, min hurtiga mamma och jag. Så slog det mig; det kommer vi nog inte att göra. För medans min mamma blir gammal och grå så ska jag leva mitt yrkesliv och mitt familjeliv, komma på vad jag vill göra och uppfostra mina barn. Under tiden jag layoutar annonser och tidningar (förhoppningsvis) så kommer hon att skäma bort min avkomma (garanterat) och när jag sedan fattar rollatorn finns det inget som garanterar att hon är kvar. En konstig insikt, mamma är inte alltid där. Även fast jag vet det känns det konstigt, att hon inte skulle genomföra ett vårrus med mig med rollatorn och beslutsamheten i högsta hugg. Jag vet inte varifrån alla dessa insikter kommer, kanske håller jag på att bli vuxen på riktigt. Men faktum kvarstår, när jag är en tant med silverlockigt hår så kommer min mamma att vara ett minne, ett fotografi och en inspiration. Hur jag än vänder och vrider på det känns det konstigt, att existera i en värld där mamma inte gör det… Ibland slår det ner med sin fulla kraft, även om jag började mitt liv tillsammans med henne så får jag inte sluta det så, för sådan är naturen skapad. Hon höll i mig när jag tog mina första steg, men mina sista får jag ta själv. Förhoppningsvis får jag dock åka snålskjuts på rollatorn några vårrus innan det är dags att stå ensam. För än finns det tid, för vårrus och argumentation, så att jag en dag kan få bli en silverlockig tant i PROs vårruslag och säga att jag gör det för att min mamma lärt mig att man ska leva tills man dör och inget annat!

Will we ever..

May 27th, 2009 | Fröken Tjernström

Satt i T’s soffa och tuggade pannkakor när det slog mig. Vi hade just kommit fram till att det inte spelade någon roll att jag förgiftat alla pannkakor eftersom T är en multiresitent bakterie (fullständigt normalt, jag vet). Hans inneboende funderar på vilka biologiska beslut som legat bakom detta i hans avlande. -Tja, titta inte på mig, jag har inte avlat honom, säger jag. Det är då det slår mig; här sitter vi, tre 20 plusare, och slänger absurda kommentarer mellan oss en onsdaseftermiddag. Vi äter någon form av lunch strax innan 16 på eftermiddagen och har just funderat över hur mycket (om ens något) jordgubbar det är i Eldorado jordgubbsylt. Men kommer dagen då vi säger: Älskling låt oss avla en såndär mulitresistent livsform också känd som människobarn! och får svaret: Yes, let’s! Vi är 80-talister, kända för vår egoism och önskan att förverkliga oss själva, med allt vad det kan innebära. Frågan är bara, hur vet vi att vi har förverkligat oss själva (var vi någonsin overkliga?) och kommer någonsin dagen då vi vill sätta någon annan till världen för att förverkliga sig själv? Eller kommer vi alltid att vilja sitta i vardagsrummet och äta lunch klockan 16 och snacka skit?

Något senare, när maten är undanstökad och T lagt sig tillrätta i soffan med en mattebok, hör jag hur hans granne skäller på sitt barn. Ramsan ger inte barnet någon chans att invända. Jag vet inte om det hade behövts heller, eller ens om barnet var stort nog att diskutera vad som nu än hänt. Men jag kunde inte låta bli att fundera; när jag är klar med att förverkliga mig själv och avlat en egen liten multiresistent bakterie i människoform, kommer jag också att stå i trädgården och skrika “Vad sa jag åt dig innan vi gick?!“. Är det att förverkliga mig själv? Finns det bättre sätt att göra det på eller är jag bara en dryg och omogen liten skitunge när jag tror att jag inte ska göra så? Kommer jag att bli besviken om jag kommer på mig själv med att bli jättearg på min 4-åring? Men framförallt: Kommer jag någonsin nå punkten då jag förverkligat mig själv mycket nog för att realisera ett barn?

And then..

May 25th, 2009 | Fröken Tjernström

Jaha… Så var allt inlämnat då. Kanske inte godkänt men i alla fall inlämnat. Då uppstår bara frågan vad jag ska hitta på nu. Massvis med tid från ingenstans. Imorrn ska jag nog sola lite, fixa med en mall till InDesign och få en make up. Glassigt som fan. Tror jag ska åka över och terrorisera T lite också, det kan han gott ha. Undrar vad jag ska göra på onsdag?

De e nära, de e nära

May 25th, 2009 | Fröken Tjernström

Jag kan känna lukten av sommalov. Skickade in Brand Booken för en halvtimme sedan och nu är det bara lite puts kvar på retorikanalysen. Sen ska jag nästan bara ha de gött fram till september. Jag kan känna lukten av sommar, och jag är sugen på chokladbollar.

De kallar honom…

May 23rd, 2009 | Fröken Tjernström

De kallar honom öronknullaren.
De kallar honom öronknullaren
å han skulle kunna få ta mig
i alla hål

Minister of Suplies

May 23rd, 2009 | Fröken Tjernström

Överraskade min kropp igår. Hux flux så befann den sig på Friskis igen och skulle träna. What the fuck! utbrast den, men det gick bra. Var ett ganska lamt pass också. Jag gillar inte riktigt när det går att smita undan, för jag är så lat. När passen är så tunga att man blir riktigt trött även när man är lat och gör det lätt för sig, då är jag nöjd. Hur som helst måste jag ju konstatera att T hade rätt igen, all kondis mm försvinner inte på de veckor jag slöat. Fast lite kändes det ju att det inte var nyss jag tränade direkt.

Dagens föga överraskande sysselsättning blir brand book. Semikul. Fast jag tänkte allt passa på att ta mig bort till Arbis och spana in SM i Poesi. Lajbnitz med följe ämnar bege sig dit så jag ska väl joina en sväng också. Lite måste man ju komma ut ur lägenheten.

Out of words

May 21st, 2009 | Fröken Tjernström

Man vet att en dag är menlös när man inte kommer på något att blogga om. I alla fall om det är jag som säger det för jag brukar alltid hitta något underligt att säga om något. Nåja.. Retorikanalys for the win och inte har jag kommit igång med min brand book än… Men det får helt enkelt lösa sig, fast inte idag. Värt att notera är dock att jag har bokat resa både till Götet och upp till Norr. Alltid något. En kram skulle inte sitta fel, men för ikväll får det bli illustrerad vetenskap och kudden istället. Natti!

Sammanfattningsvis

May 19th, 2009 | Fröken Tjernström

Inte en helt produktiv dag. Vaknade tidigt. Förmodligen tack vare T’s små utomhusdjur. Nej, inte husdjur, utomhusdjur. En hög fåglar med ungar som tycker att det är motiverat att kvittra vid alla tider i alla väder. Seg, tror jag får bli ordet. I övrigt sammanfattas de senaste dagarna i punktform, det gör sig helt enkelt bäst så.

- “Har du tänkt på att han ser ut som en lång Mats?!“~Susanne om en viss man som ska få en torsk, å jo jag har noterat det.

-”Fan va fort du går!“~Mannen som jag gick förbi på väg från Hemköp, ibland måste man gå fort för att livet inte ska springa ifrån en.

-”Om du vill stänga av din voice guide tryck på knappen på panelen..” ~Solariet. Det enda jag undrar över är hur fan jag skulle kunna göra det om man inte får öppna ögonen när man ligger i ett solarium, det är ju jättemånga knappar att välja på och jag såg inte nån av dem!

-”..eller så kan du ju skriva adressen på en torsk och frankera den och posta!“~Rickard har en alternativ lösning på mitt torskpostande.

Nu ska jag sova och hoppas att jag får något analyserat imorgon.

Förresten

May 17th, 2009 | Fröken Tjernström

Ifall ni undrade så har jag en väldans rar pojke. Nu ska jag lägga mig så kanske det händer att jag tar tag i mitt liv imorrn.. Kanske.

Att posta en torsk

May 17th, 2009 | Fröken Tjernström

Bebos av en underlig känsla. Tror att den kan summeras i en blandning av lätt hunger, trötthet och lite dagen efter. Fast in alles så är det mest bra och mysigt. Borde nog vara stressad också.. men jag har svårt att vara det när jag inte är hemma. Har bosatt mig i Linkan över helgen, mycket bra tänkt av mig. Fick fyllemat i form av nudlar när jag kom hem inatt. Win!

Virrade runt på SOF igår. Va väl inte helt i SOF-mode men det var ändå nice. Kårtegen var kortare än vanligt, lite av en besvikelse måste jag säga. Sen blev det grilla och spela ölspel hemma hos Susanne och Jonas. “Hej, jag heter också Jan Banan…” Vandrade nog in på området lite tidigt, men jag fick se Röda Arméns Gosskör så jag var glad ändå. Dessutom fick jag gratis öl (bra att ha ett ex i baren) och träffade folk jag inte sett på länge. Däribland Olle. Jag vet inte hur det kom sig, men på något sätt började vi diskutera huruvida jag skulle kunna placera en torsk i hans postfack. Jag var extremt kaxig å sa att jag lika gärna kunde sitta utanför hans port och vara bakis och vänta på att någon skulle släppa in mig, som att häcka hos T och vara bakis. Han var lika kaxig tillbaka och sa att jag aldrig skulle lyckas. Som de flesta vet är det inte något man bör säga till mig om man inte vill att jag ska försöka. Något senare insåg jag dock att postfacken i Ryd inte är sådana som man kan peta in saker i utifrån. Istället lägger brevbäraren in posten från ett rum bakom facken. Att placera en torsk där kräver alltså antingen att man har tumme med brevbäraren eller att man skickar torsken i ett brev. Således är jag fortfarande, nykter, inställd på att genomföra min plan. Jag ska posta en torsk, en eldorado torsk, fryst i ett block. Varför? För att jag kan, för att jag inte tål när folk säger att jag inte kan, för att jag gillar att slå ur underläge och bevisa att jag kan, för att det är så knäppt att det är kul. Givetvis var det ju ännu roligare igår efter några öl, men det är fortfarande frestande. Nu gäller det bara att komma på vad jag ska skriva i det medföljande brevet… Tips, tricks och förslag mottages!