Fröken Tjernström
Om livet och allt det där andra
Lantis
October 28th, 2009 | Fröken Tjernström
Jag är ingen storstadsbo, jag är nog knappt en stadsbo. Visst vill jag ha nära till en stad, men jag vill inte bo mitt i den. Det känns smidigt i Norpan, att allt ligger nära, och det är praktiskt här. Men det gör mig lite tunnare, lite mindre, lite tröttare. Så i jul, när jag har kommit hem, landat i Sverige, varit till Norpan och vänt, tagit tåget till norr, då ska jag ställa mig en stund i, den förhoppningsvis djupa, snön, titta upp mot den tysta, mörka stjärnhimlen och bara andas. Dra djupa andetag av frisk, kall vinterluft. Stå mitt i tystnaden och bara vara den lilla lantis som jag är.
Landet gör mig hel. Därför har jag bosatt mig här, men jobbar inne i stan varje dag. När jag kommer hem och ser stjärnorna på himlen och känner den söta ensilagelukten från grannarnas hästar så tackar jag min lyckliga stjärna varje gång.
Åh, hästlukt. Så mysigt. Kan tänka mig att bo i utkanten av en stad, men jag behöver gräs och fåglar. Märkte det i våras när exet svor över fågeln som väckte oss utanför hans lägenhet och jag låg och småflinade för mig själv klockan 5 på morgonen.