Jag har ett par strumpor som har förbryllat mig ett tag. Nej, jag har inte vanföreställningar, jag har bara ett par underliga strumpor. Eller, egentligen är det inget underligt med dem, de är ett par tunna, svarta strumpor rätt och slätt. Bara det att de är lite stora. Dessutom ser de inte riktigt ut som något annat par jag har i formen, och det är inte likt mig att köpa ett enstaka par helt svarta strumpor. Därför har jag med jämna mellanrum funderat på om det verkligen är mina strumpor. Så idag kom det slutgiltiga beviset; sockludd. När jag tog av mig strumporna för innan Body Balance passet var mina fötter fulla av sockludd.

För er som inte vet det så är ludd något som, i min värld, definierar män. Män är luddproducenter, sockludd, navelludd, vilket-ludd-du-än-kommer-på, allt ludd kommer från män. Alltså tillhör strumporna inte mig, utan en man. Min sluga logik låter mig dra slutsatsen att en av två män är strumpornas rättmätiga ägare. Antingen är det min pappa eller min före detta pojkvän. Frågan är bara, hur tar jag reda på vem av dessa strumporna egentligen tillhör, och när jag vet, lämnar jag tillbaka strumporna?

Tags: Förvirring, I-landsproblem, Kläder, Män, Träning, Vardagsmysterier

This entry was posted on Monday, November 2nd, 2009 at 21:58 and is filed under Vardagsfilosofi. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.