Fröken Tjernström
1.87, då är han ju typ jättelång!
November 30th, 2009 | Fröken Tjernström
Jag var 15 år och hade ganska nyligen upptäckt chattandes vackra värld. Större delen av kvällarna spenderades på mIRC, ansluten via ett modem som blockerade vår telefonlinje och genererade en telefonräkning som mina föräldrar inte direkt uppskattade. Snart skulle den dagen komma då räkningen hade dubblats mot det vanliga och mitt chattande skulle identifieras som källan till det onda, men ännu satt jag uppe tills timmen var sen.
Det var då jag träffade honom, på någon av mIRC’s många kanaler. Jag minns inte vad han hette eller vad vi pratade om, men det visade sig att han bodde i staden inte långt ifrån mig. Det handlade väl aldrig om någon förälskelse, men väl ett spirande intresse. Så när han sa att hans fotbollslag skulle vara med på en inomhuscup den kommande helgen tvingade jag med mig en vän dit. Som förklaring när mina föräldrar frågade angav vi oskyldigt att vi bara skulle kolla på pojkar som spelade fotboll. Tror faktiskt inte att jag nämnde pojken jag träffat online. Pappa körde oss dit, förmodligen i tron, eller i alla fall förhoppningen, att det var fotbollen vi var intresserade av.
Jag vill minnas att vi försökte verka coola när vi rörde oss genom hallen. Smarta som få hade vi också räknat ut att om vi satte oss på läktaren istället för att faktiskt ställa oss på löparbanorna runt fotbollsplanerna så skulle vi kunna se honom utan att han såg oss. Denna plan baserade sig på att han berättat för mig att han var 1.87 meter lång. (Det kan hända att mitt minne sviker mig här, men jag är rätt säker på att det var just så lång han var.) Detta hade vi kommit fram till var sjukt långt, alltså måste han vara den längsta killen och synas jättebra på håll. Ni kan ju själva lista ut hur bra det gick. Vi kunde inte riktigt avgöra vem av killarna som egentligen var han, jag hade inte modet att gå närmare och riskera att han såg mig, han fick aldrig veta att jag var där och hela historien rann tämligen omgående ut i sanden. Under flera år efter det skrattade dock jag och mina vänner åt det lilla äventyret, och åt vår naiva tro att någon som var 1.87 meter skulle sticka upp ur mängden som en flaggstång på ett fält.
1.87 var ju jättelångt! Det var tider det där med mIRC och alla konstiga idéer som kunde dyka upp. Appropå julstämmning så kanske jag kan skicka lite till dig via ord! Snön gnistrar på träden och det knarrar under fötterna ute! Tur att jag får lite härliga vyer efter 8 timmars bussresa! Imorgon väntar samma tur igen, men då möts jag nog tyvärr bara av regn när jag är framme.
Hehe, ja, det trodde vi i alla fall. Men vi kom ju aldrig fram till vem av dem han var, så alla var ju typ 1.80 =) mIRC var fina grejer det, hehe.
Vad mysigt det låter. Med lite tur så är det snö tills jag kommer hem i alla fall. Men 8 timmar på en buss låter allt annat än toppen du.
JAg förstår inte mIRC var fina grejer ?
Jösses en annan sitter på 4 olika nät och 4 olika kanaler 1 på varje nät och IRCAR dagligen. IRC regerar fortfarande =)
I Japan hade det funkat!
Haha, japaner lyckas på något sätt alltid vara ett roligt ämne =)
Cool =) Nästan så att man borde prova igen för att se hur det är =)