Jag har alltid varit ett fan av uttrycket äta bör man, annars dör man. Inte så att jag hotar folk med döden om de inte käkar upp vad jag lagar, eller att jag har missat den lilla detaljen att vi alla kommer att dö ändå. Mer så att jag tycker att det där med mat är en bra grej, till och med en fantastisk grej ibland. En god middag, i gott sällskap kan vara höjden av lyx. Därför trodde jag aldrig att dagen då jag glömde att äta skulle komma. Jag hade fel.

Okej, det är en definitionsfråga. Jag åt en tallrik gröt till frukost, jag tog en kaffe på stan, när lussebullarna var färdiga åt jag av dem och jag rundade, som oftast, av dagen med en kopp te och en frukt. Men när jag, på tok för sent, kröp ner i min säng igår kväll och kände magen kurra slog det mig: Jag glömde att äta middag! Inte så att det hade varit krångligt, jag hade bara behövt värma lite rester. Det blev helt enkelt inte av. Ibland förvånar jag till och med mig själv. Idag tänker jag i alla fall äta middag. Mest för att; äta bör man, annars får man somna hungrig, och det är jag inte något fan av.

Tags: Förvirring, Mat

This entry was posted on Monday, November 30th, 2009 at 10:53 and is filed under Lilla jag. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.