Fröken Tjernström

Så litet, så stort

December 7th, 2009 | Fröken Tjernström

Det är bara en liten sak. Knappt ens en sak, mer en liten krumelur. Ett komma. Ja, jag vet, jag ska inte leka språkpolis. En gång i tiden kanske jag kunde kaxa mig när det kom till svenska, språk och hur man egentligen ska uttrycka sig, men någon stans på vägen förlorade jag mig i den akademiska svenskan. Ni vet den svenskan där man inte får skriva man och dessutom ska använda så långa meningar som möjligt för att egentligen inte säga speciellt mycket alls. Jag har förädlat ordbajsandets konst och lärt mig att använda ord som adekvat och implementeringsprocess, utan att för en sekund fundera på om det finns ett enklare sätt att säga det jag vill ha sagt. Någon stans där, bland fina ord och insprängda, evighetslånga bisatser, glömde jag bort en hel del grundläggande språkregler. Så nej, jag kan inte längre sticka ut hakan när det handlar om att uttrycka sig i skrift. En liten ska kommer jag dock ihåg, det är bra att använda skiljetecken.

Punkt är finfint. Det är en bra början. Vill man dock skriva lite längre meningar, kanske peta in en bisats, kan det vara trevligt med ett komma eller två. För i helvete! Om du läser en mening högt och inser att du stannar upp mitt i, prova med att peta in ett komma. Du gör dina läsare en tjänst om du ser till så att de slipper snubbla över orden och kippa efter andan när de läser din text. Visst, kommatering kan vara svårt. Jag har inte heller full koll på mina komman. Men om dina texter alltid saknar komma, men är rika på bisatser, är det dags att kolla över vad du gör. Annars kommer Voldemort och tar dig! Jag lovar.