Fröken Tjernström
Det som finns kvar att säga
February 2nd, 2010 | Fröken Tjernström
När vi var tio, eller kanske tolv år gamla dog min kompis mormor. Efter begravningen frågade jag henne om hon sagt något och hon svarade att hennes avskedsord till sin mormor var; Tack för alla de goda köttbullarna. Jag mins att jag tänkte att det verkade så lite, att det borde finnas mer att säga. Som så mycket annat från barndomen har orden fallit i glömska. Nu står jag där själv och inser att hon hade rätt. Visst finns det massor av minnen att berätta om, men det jag egentligen har kvar att säga till min mormor är det hon sa. Kanske inte just tack för köttbullarna, men tack för allt du var för mig, tack för allt jag fick av dig. Så tack mormor, för allt det som ett litet barn tar för givet, men som jag lärt mig att inte alla har turen att få. Tack för att du har varit den bästa mormor en liten flicka kan ha. Du fattas mig.
Vad fint skrivit, jag sitter här på en busstation och blir helt rörd! Skickar många kramar till dig och de dina nu! Tänk att du kom ihåg det där, va glad ajg blev! Idag kanske jag hade formulerat mig annorlunda men där och då var det rätt, konkret som ett barn och rakt från hjärtat! =)
Tack. Jo, jag har tänkt på det ibland. Det har liksom fastnat. Antar att det är det som är det fina med det, att det inte är stora, vackra ord, men ändå säger just det man vill säga. Ibland krävs det ett barn för det.