En guldkant
Varje moln sägs ju ha en guldkant, fast det är ju inte riktigt så det känns en söndagslunch när bakfyllan slagit sina klor i min tillvaro. Ljuden är lite för ljudliga och texten på skärmen lite för påträngande. Planlöst surfande leder mig in till Sjumilaklivs blogg. Där, i hennes söndagssjua, hittar jag min guldkant. Denna söndag hade hon listat sju läsvärda bloggar. Bland dem, min. Med en väldigt fin motivering därtill. Visst, jag var fortfarande bakis och inte ett dugg sugen på att ta tag i dagens sysslor, men vänliga ord värmer alltid.
Jag tror att jag har sagt det förr, men jag säger det igen: Ni borde läsa Sjumilaklivs blogg. Det är lite som en påse med lösgodis. Man sticker ner handen och får upp olika godsaker varje gång. En skön blandning av tankar och funderingar i stort och smått ihopskakat med musiktips och bokrecenssioner. Hennes erkännande om sin melodifestivalnördighet får till och med mig, som mest får gröna utslag av fenomenet, att överväga att kolla. Förutsatt att jag får ha henne som expertkommentator. Ja, ni fattar. Så skutt iväg och läs nu. Jag ska sitta här och suga på den senaste karamellen jag fått gottepåsen sjumilakliv.se
Tags: Bakis, Beröm, Sjumilakliv