Fröken Tjernström
Två flickor
July 12th, 2010 | Fröken Tjernström
Jag har ett foto på mig och en vän. Det är taget för många år sedan. Kanske är vi nio år gamla där vi står, framför skolans trappa, och poserar i våra blommiga skolavslutningskläder framför hennes pappas kamera. Jag med en vit bomullshatt och hon med huvudet på sned. Vi har hela sommarlovet framför oss och förmodligen spenderade vi större delen av det tillsammans. Ibland när jag ser på oss kan jag undra om det märktes redan då hur olika vi skulle bli.
Idag sitter jag i en etta där jag med lite tur kan gömma undan dammsugaren under hatthyllan. Hon bor i en trea där till och med övernattande gäster får en egen säng. Jag snubblar över mina på väg från kylskåpet till soffan om morgonen. Hon har koll på sina preferenser när det gäller hundköp. Jag piper förtjust åt de flesta annonser om katter till salu på blocket. Jag kallar skämtsamt en vän för min flickvän. Hon funderar på bröllop. Jag suckar över min oförmåga att diska undan efter maten. Hon har en sambo att skämtsamt pika för sådana later. Jag uttalar pluraländelsen. Hon har runda l. Jag jagar en tvåa i innerstaden. Hon bygger ett hus på landet med rum för barn. Även om jag inte ännu kallar räv för oäv blir min satsmelodi allt mer östgötsk. Hon har flyttat ännu lite längre norrut och ibland slår ångermanländskan igenom.
Jag har ett foto på mig och en vän. Det är taget för många år sedan. Kanske är vi nio år gamla där vi står, framför skolans trappa, och poserar i våra blommiga skolavslutningskläder framför hennes pappas kamera. Jag med en vit bomullshatt och hon med huvudet på sned. Fulla av förväntningar inför sommarlovet. Ibland när jag ser den bilden kan jag undra om någon visste redan då hur olika vi skulle bli. Eller kanske att vi trotts alla olikheter skulle vara vänner än.
Tags: Barndom, Funderingar, Minnen, Sommarlov, Vänskap
This entry was posted on July 12th, 2010 at 12:52 and is filed under Lilla jag. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
Olikheter är bra vännen! Å jag sover gärna på ditt golv! =) Du har gjort och upplevt en massa saker som jag aldrig har gjort, du var till Skottland och pluggade, jag for till Härnösand! Haha, men även om vi gjort väldigt olika val i livet tror jag att de två tjejerna som hittade varandra som 8-åringar finns kvar i oss =) Kram
Ja visst är det de. Ganska lustigt ändå att genom alla olika val så blev de delar som gjorde att vi kan tjöta i telefon i en timme eller två kvar hela vägen ;) Fast jag antar att det är det som är grejen med livet, det ska inte vara för lätt att lista ut, då försvinner charmen =) Kram
Att ha vänner kvar från barndomen är något man uppskattar mer och mer för varje år som går. Att ha nån som delar ens historia är fint, samma med syskon. Och ja , nog trodde jag ni skulle förbli vänner även om ni redan då var olika så var ni också lika.