You have got the most beautiful eyes, sa han, med eftertryck. Visst, han ville säkerligen bara ligga och han var inte alls den sortens kille som jag skulle ligga med (en hel del för gammal för mig och dessutom med en guldring runt det vänstra ringfingret), men jag kunde inte låta bli att känna mig smickrad. För han gjorde det ändå med en viss stil. Låt vara att han var full, men han grabbade inte tag i min rumpa och han stirrade inte på min byst, han talade om mina ögon.

Idag såg jag ännu en video vars illa förklädda syfte var att se bröst. Visserligen såg man kanske inte så mycket som vissa skulle önska, men ändå. Tydligen var den värd att sprida vidare. Bröst är viktiga grejer förstår ni. Själv kunde jag inte låta bli att vara tacksam över nattens komplimang. För det är skönt att råka på någon som inte klämmer och glor, någon som inte förväxlar en handskakning med en bröstklämning, någon som stannar upp en stund och betraktar mitt ansikte innan de ser på min kropp. I slutänden är det nog ändå honom jag är ute efter, kanske inte just mannen från inatt, men en kille som snarare berör än klämmer. Det är fortfarande de som får min uppmärksamhet. I havet av daska-rumpan-killar letar jag fortfarande efter han som är mer fascinerad av mina ögon än mina bröst. Ibland glömmer jag bort hur sällsynta de kan vara, de kanske till och med är en illusion. Därför ångrar jag lite att nattens komplimang gick mig förbi, att jag snarare undvek den än njöt av den. Även om jag inte ville ha mer än komplimangen insåg jag inte förrän idag hur länge sedan det var jag fick en komplimang istället för en dask på rumpan.

You have got the most beautiful eyes, sa han. Thank you, I’ll keep that in mind, svarade jag, som den otacksamma flicka jag är. Men idag tog jag mig lite tid att suga på karamellen. Han ville säkerligen bara ligga, men han gjorde det i alla fall med en viss stil. Så jag kunde inte låta bli att känna mig smickrad, om inte annat bara för att han inte klämde mig på rumpan.