Fröken Tjernström

Posts Tagged ‘Djur’

Svanar

June 23rd, 2009 | Fröken Tjernström

Svanar har en partner. De möts och håller ihop resten av livet. Vad de har för urvalskriterier eller motiveringar till det vet jag inte, men på något sätt måste det ju fungera eftersom de faktiskt håller ihop hela livet… Ibland skulle jag vilja vara en svan..

Man får inte trampa på djur

June 16th, 2009 | Fröken Tjernström

Sitter på tåget mellan Stockholm och Sundsvall. I sätet mitt emot sitter en mamma och hennes dotter på ungefär 5 år. Mamman försöker både sova och läsa, något som inte går så bra. Gång på gång uppmanar hon dottern att titta ut genom fönstret, pyssla lite själv och fundera på något, det går inte heller så bra. Ärligt talat vet jag inte många barn som på uppmaning sitter och funderar en stund. Inte heller detta barn, eller i vart fall inte tyst för sig själv. Någonstans norr om Uppsala säger hon till sin mamma:
Man får inte trampa på djur!
Mamman ser lite förvånat på sin dotter: Va?
Dottern: Man får inte trampa på djur!
Mamman svarar med eftertryck: Nej, man får INTE trampa på djur!
Dottern: Bara getingar och humlor..
Mamman: Nej, inte på getingar och humlor heller!
Här kan jag inte låta bli att undra varför. Det är ju ett utmärkt sätt att ta ihjäl fanskapen, i alla fall getingarna, tänker jag och börjar rota efter min iPod…

Sammanfattningsvis

May 19th, 2009 | Fröken Tjernström

Inte en helt produktiv dag. Vaknade tidigt. Förmodligen tack vare T’s små utomhusdjur. Nej, inte husdjur, utomhusdjur. En hög fåglar med ungar som tycker att det är motiverat att kvittra vid alla tider i alla väder. Seg, tror jag får bli ordet. I övrigt sammanfattas de senaste dagarna i punktform, det gör sig helt enkelt bäst så.

- “Har du tänkt på att han ser ut som en lång Mats?!“~Susanne om en viss man som ska få en torsk, å jo jag har noterat det.

-”Fan va fort du går!“~Mannen som jag gick förbi på väg från Hemköp, ibland måste man gå fort för att livet inte ska springa ifrån en.

-”Om du vill stänga av din voice guide tryck på knappen på panelen..” ~Solariet. Det enda jag undrar över är hur fan jag skulle kunna göra det om man inte får öppna ögonen när man ligger i ett solarium, det är ju jättemånga knappar att välja på och jag såg inte nån av dem!

-”..eller så kan du ju skriva adressen på en torsk och frankera den och posta!“~Rickard har en alternativ lösning på mitt torskpostande.

Nu ska jag sova och hoppas att jag får något analyserat imorgon.

Att posta en torsk

May 17th, 2009 | Fröken Tjernström

Bebos av en underlig känsla. Tror att den kan summeras i en blandning av lätt hunger, trötthet och lite dagen efter. Fast in alles så är det mest bra och mysigt. Borde nog vara stressad också.. men jag har svårt att vara det när jag inte är hemma. Har bosatt mig i Linkan över helgen, mycket bra tänkt av mig. Fick fyllemat i form av nudlar när jag kom hem inatt. Win!

Virrade runt på SOF igår. Va väl inte helt i SOF-mode men det var ändå nice. Kårtegen var kortare än vanligt, lite av en besvikelse måste jag säga. Sen blev det grilla och spela ölspel hemma hos Susanne och Jonas. “Hej, jag heter också Jan Banan…” Vandrade nog in på området lite tidigt, men jag fick se Röda Arméns Gosskör så jag var glad ändå. Dessutom fick jag gratis öl (bra att ha ett ex i baren) och träffade folk jag inte sett på länge. Däribland Olle. Jag vet inte hur det kom sig, men på något sätt började vi diskutera huruvida jag skulle kunna placera en torsk i hans postfack. Jag var extremt kaxig å sa att jag lika gärna kunde sitta utanför hans port och vara bakis och vänta på att någon skulle släppa in mig, som att häcka hos T och vara bakis. Han var lika kaxig tillbaka och sa att jag aldrig skulle lyckas. Som de flesta vet är det inte något man bör säga till mig om man inte vill att jag ska försöka. Något senare insåg jag dock att postfacken i Ryd inte är sådana som man kan peta in saker i utifrån. Istället lägger brevbäraren in posten från ett rum bakom facken. Att placera en torsk där kräver alltså antingen att man har tumme med brevbäraren eller att man skickar torsken i ett brev. Således är jag fortfarande, nykter, inställd på att genomföra min plan. Jag ska posta en torsk, en eldorado torsk, fryst i ett block. Varför? För att jag kan, för att jag inte tål när folk säger att jag inte kan, för att jag gillar att slå ur underläge och bevisa att jag kan, för att det är så knäppt att det är kul. Givetvis var det ju ännu roligare igår efter några öl, men det är fortfarande frestande. Nu gäller det bara att komma på vad jag ska skriva i det medföljande brevet… Tips, tricks och förslag mottages!

Good old Linkan

April 5th, 2009 | Fröken Tjernström

Fågelsång utanför fönstret imorse, lite senare på förmiddagen barn som lekte. Kändes lite som sommar hemhemma, eller en helt vanlig morgon i Ryd. Satt ute och förfestade igår, på en filt utanför Irrblosset, och idag klev jag utanför dörren och gick en vända i skogen. Rydskogen i och för sig, men lika fullt skogen. Jag tycker om naturen, jag vill ha en liten dos av den där jag bor. Jag är inte riktigt gjord för att bo mitt i staden, även om det är en liten stad.. Tror nästan att jag måste flytta tillbaka till Linkan när examen väl är i hamn.. Det vore faktiskt inte fel alls. Men vi får se.

Den dumma duvan

April 1st, 2009 | Fröken Tjernström

Ibland är det förträffligt att vara lantis. För många år sedan möttes jag och min familj av två kajungar som ramlat ner i vår skorsten och stirrade förvånat på oss när vi öppnade luckan ut för att släppa ut matoset. Istället för matlagning blev det uppdrag allokera kajor. Fram med ett stort tyg, en gardin om jag inte mins fel, som vi (eller mest mamma) petade ner de små liven i. Inlindade i detta bars de ut på vår gräsmatta för att förvånade stirra på varandra, ljuset och omgivningen en stund innan de kom på hur man gör när man flyger. Idag var det dags igen. Någon gång mitt på dagen upptäckte Karin en duva i deras öppenspis. Lite svårt att bli trodd en dag som denna, men också tillräckligt lustigt för att vara sant. Så när min arbetsdag var över begav jag mig en våning upp för att assistera. Där skorstenen började satt en tämligen förvirrad och rätt skabbig duva. Så det var bara att köra en favorit i repris, hålla upp ett lakan, peta på pippin, slänga lakanet över pippin och bära ut. Sen satt den där, Norrköpings dummaste duva, och tittade sig lite lojt omkring. Det var inte förrän senare det slog mig, jag petade på duvan med spaden som Karin använder för att göra rent kattlådan med… Så nu är Norrköpings dummaste duva lite skabbigare. Det bjuder vi på!