Fröken Tjernström
Posts Tagged ‘Ensamhet’
Att ta det man får
April 29th, 2010 | Fröken Tjernström
Det finns kvällar då det är så lätt att falla tillbaka. Att vända sig emot det som är invant och välkänt. Det finns stunder då vi inte orkar jaga nya läppar att kyssa. Inte orkar leta och försöka. Sådana stunder går vi, i skydd av mörkret, hem tillsammans. Vi orkar inte med äventyret. Vill bara jaga ensamheten på flykten en stund. Vi vet vad vi får, men vi får inte vad vi vill ha. Som att gå på McDonalds när man längtar efter oxfilé. Det mättar för stunden, är bättre än att vara hungrig. Så vi gör det. För en stund håller vi varandra i handen, håller vi varandra varma. Vi driver ensamheten halvvägs på flykten. I nattens timmar kurar den i buskarna utanför och vi sover tätt tillsammans i en tyst överenskommelse om att låtsas att vi får vad vi vill ha. I alla fall för stunden. En liten tid av mänsklig närhet.
Det är inte synd om oss. Vi har själva valt. När dagen gryr, eller kanske lite senare, går du hem med obekymrade steg. Och när lakanen svalnat bäddar jag sängen och möter en vän över en kopp kaffe. Ensamheten trycker förskrämd i buskarna ett litet tag till och vi vandrar båda vidare på varsitt håll. Så småningom kommer kanske ensamheten åter igen att slå sig ner bredvid oss i soffan. Kan hända att vi då ännu en gång fattar varandras händer en mörk afton. Ger varandra samma tysta löften om en stunds flykt från verkligheten. Inte heller då är det synd om oss. För vi har, med alla fakta på handen och ett leende på läpparna, gått fram till disken och med stadig röst sagt till flickan i den rutiga skjortan: En McFeast & Co tack.
Den är tillbaka
January 21st, 2010 | Fröken Tjernström
Har haft en trevlig dag med en vän i Linköping, lunch, fika och timmar av prat. När jag sitter på Campusbussen på vägen hem och tittar ut genom fönstret på de mörka landskapet kommer den över mig igen, en välbekant lust att sätta mig på en buss eller ett tåg med okänd destination. Den dyker upp ibland, lusten att resa, inte för resmålets skull utan för att sitta där och se världen passera utanför. Det är inte den gamla vanliga lusten att se nya platser, min längtan efter att uppleva utan snarare en lust till flykt. Jag vill inte ens se platsen där resan skulle sluta, bara sitta i ett fordon i rörelse med blicken fäst i fjärran.
Den dyker upp ibland, när livet tränger på, när kvällarna är mörka och ensamheten tom. För så är det nu, verkligheten ligger på lur runt hörnet, mörk och odefinierbar som Morran och utbildningens sista termin har levererat sina krav. Kvällarna är mörka, marken täckt av slask och himlen envist grå. Dessutom har mannen från förra året väckt en slumrande längtan efter någon att komma hem till, men lägenheten är envist tom varje kväll. Visst vet jag att det hela blir lättare om jag ger mig i kast med livet, hugger in på högen av uppgifter och börjar jaga efter praktikplats. Men där jag sitter, uppkrupen i min soffa, verkar resan mot det okända lockande. En flykt till en plats där ingen bryr sig om jag sitter på en bänk och betraktar min omgivning en hel dag, en plats där kraven är avlägsna och förväntningarna saknas. En flykt.
Den är tillbaka igen, längtan efter flykten. Men jag vet, jag kommer inte att göra det den här gången heller. Jag kommer att beta av punkterna på listan en efter en, tills den gnagande känslan i magen och lusten att kliva på en buss sakta drar sig tillbaka. För egentligen vill jag ju uppleva det, allt det som skrämmer, allt det jag vill fly ifrån. Kanske just för att det skrämmer, kanske just för att jag vet att det lurar en egokick på andra sidan, att jag kommer att vara hög på livet när jag klarat av det. Ändå är den tillbaka, lusten att färdas mot ingenting, att lägga mil efter mil mellan mig och min verklighet. Ännu ett tag kommer den att stanna. Hur länge har jag ingen aning om. Jag vet bara att valet åter igen faller på att kämpa emot lusten, för att göra verkligheten lydig, kvällarna ljusa och ensamheten mindre ensam.
Saknad
September 28th, 2009 | Fröken Tjernström
Jag saknar inte dig, mer än du saknar mig, och jag tror i ärlighetens namn inte att du saknar mig. Men jag kan sakna att ha en varm kropp bredvid min när jag somnar, någon som blinkar trött emot mig när jag vaknar. Det händer att jag saknar någon att äta med, och någon att dela tankar och funderingar med. Då är det lättare att tänka att jag saknar dig. Det är lättare att sakna dig, för du är en, och tanken på att sakna en person är greppbar. Det är lättare att rikta mina tankar mot dig, som är en person, som är en fysisk gestalt, vars röst jag hört, vars hud jag känt, än att tänka att jag saknar någon. För någon kan vara vem som helst, någon jag redan mött eller någon jag ännu inte har träffat, någon som är lång, någon som är kort. Någon är för odefinierad, någon är för svårt. Så därför är det lättare att tänka att jag saknar just din varma kropp bredvid min när jag somnar. För någon är för långt borta, dig vet jag ju var jag ska leta efter, att sakna någon gör mig för ensam. Fast jag vet att det inte är sant, fast jag vet att det inte skulle ge någon av oss det vi egentligen saknar, händer det ändå att jag tänker att jag saknar dig.
Dinner for one
August 23rd, 2009 | Fröken Tjernström
Det finns massor med saker som är roligare när man är flera. Tillräckligt många saker i livet fungerar fint att göra själv. De gör att man inte alltid tänker på att det skulle vara roligare med sällskap. Men när man står ensam bland en massa folk och ser hur fyrverkerier fyller natthimlen och explosionerna blandas med “all you need is love..” så är det lite mer påtagligt att allt inte är roligt ensam.
En annan sådan sak är mat, att äta mat, att laga mat. Det är helt enkelt roligare om man inte gör det själv. Det spelar ingen roll om man verkligen anstränger sig, för ingen runt bordet blir glatt överraskad över hur god maten är om det bara är jag själv där. I sanningens namn har jag förmodligen redan smakat på den så många gånger medan jag lagade den att jag redan är leds på den. Det är precis då det behövs någon som säger: mmm, gott! som lite extra lön för mödan. För egentligen är det ju roligt att laga mat. Jag vet inte hur många gånger T såg lite skeptiskt på mig när jag föreslog något att äta, inte för att det inte verkade gott utan för att det lät krångligt. Vad han förmodligen missade var just det faktum att det är mycket roligare att laga mat om man har någon att laga med/till. Alltså passade jag på att vara krånglig när det var någon fler där som uppskattade maten, för när jag är själv blir det en ruskig massa pasta med nått.
Sen finns ju all mat som helt enkelt inte lämpar sig för en person, mat vars tillbehör bara säljs i flerpack, som hamburgare (vem käkar upp alla bröd på en gång?), eller mat som ska göras i stora formar, som gratänger (hur många har en enpersons gratängform?). Man får helt enkelt äta samma mat till både lunch och middag rätt länge, som en påminnelse att ingen vill dela. Tacokryddorna kommer i påsar avsedda för minst 400g köttfärs, så vill man ha tacos får man finna sig i att äta det minst två dagar. Inte för att tacos inte är gott, men nog vore det lite trevligare om man inte behövde plocka fram ‘maten som ingen ville äta med dig igår’ till middag dagen efter också. Ja, jag inser att jag är otacksam och att detta förmodligen är dagens I-landsproblem. Åh, nej, mat över, vad ska jag göra, jag känner mig så oälskad! (Läs det med en fånig, korkad röst och gör lite bimbohandrörelser till, jag är sarkastisk). Det är praktiskt att ha mat över till dagen efter, matlådor är lite av the shit! Så när jag bestämmer mig för om det bli tacos eller hamburgare till middag ikväll så vet jag att jag kommer att få äta detsamma imorgon också. Men jag kan inte låta bli att tänka att sällskap i 9 av 10 fall trumfar vad som är praktiskt, att jag hellre skulle ha sällskap än matlådor och att det klassiska: “Hellre havregrynsgröt tillsammans än fläskfilé ensam” är helt rätt. Förutom att havregrynsgröt är smått vidrigt och att fläskfilé tillsammans förmodligen skulle rocka mest!
The story about T and me
July 28th, 2009 | Fröken Tjernström
Jag vaknade i morse av ljud från utanför genom T’s öppna sovrumsfönster. Sådana ljud som jag inte hör i min lägenhet, dels för att jag inte kan ha mina fönster öppna och dels för att jag bor mitt i en stad. Ljud som regn och en kuttrande duva. Jag kommer att sakna de ljuden. Det är en massa annat som jag kommer att sakna också, för det som började med den underliga killen som åt upp min överblivna macka, på jobbet för två år sedan, har tagit slut. Inte för att vi blev tillsammans då, när han åt upp de delar av min frukost som jag inte ville ha, men det var så jag lärde känna honom. Inte heller kan man väl säga att det tar slut, för vi finns ju båda två fortfarande, vi är bara inte tillsammans. Det är det som är till ända, nästan åtta månader av knäppheter, smeknamn som närmast kan liknas vid förolämpningar och en himla massa mysiga stunder. Ibland räcker det inte till, ibland fattas det där lilla som behövs och man vet inte vart man ska hitta det. Som när strumpor försvinner i tvätten, inte alls logiskt, men likt förbannat är de borta och man vet inte var eller hur man ska hitta dem. Så är det, väldigt rätt men ändå inte. Då finns det inte mycket man kan göra. Utom kanske att vara tacksam för allt det som varit bra. Så tack snygging, för att jag fick vara knubbsork, för att du introducerade mig för Ben&Jerry’s, för att jag fick lära mig att det är kul att slåss med fiskar (om man är japan), för alla gånger vi har skrattat och brottats och för alla mysiga kvällar i soffan. Du är en härlig människa och jag är glad att jag fick vara din flicka en stund.
Så åter igen citerar jag Lord Tennyson:
Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls.
Och går i ide fram till på fredag. Då drar jag till Götet för att träffa syster och fikaflickorna, men först ska jag som sagt gömma mig i min håla ett tag och slicka såren. Jag tänker inte svara i telefonen eller städa och jag tänker äta hur mycket glass jag vill. Så det så!
Har du lust att komma över..
March 14th, 2009 | Fröken Tjernström
Hej, har du lust att komma över på en pizza och lite sex… öh, en film menar jag?
Nej, jag vet inte varifrån det kom. Men lite sällskap skulle ju inte sitta fel. Fast nu upptäckte jag just att 5an sänder Timrå-HV71 så jag är nog inget trevligt sällskap ett par timmar framåt.. Forza Timrå!
Kvällens raggningsreplik för er som ska ut och svira:
Jag skulle se bra ut på dig.
Hade gött!