Fröken Tjernström
Posts Tagged ‘Feghet’
Bara säg det
March 2nd, 2010 | Fröken Tjernström
Okej, jag erkänner, jag är lite trög. När någon dissar mig, när någon älskar mig, när någon är en vän, det fattar jag. Allt däremellan däremot. Alla dessa situationer då människor vägrar att tala klarspråk, då är jag lite lost. Kanske för att jag inte vill göra förhastade antaganden, tillskriva någon känslor och åsikter som denne inte har. Kanske för att jag känner mig totalt paranoid när jag börjar fundera på vad hon eller han egentligen menar med det de gör. Förmodligen för att mina analyser inte direkt är klockrena och då och då dessutom färgas både av mina erfarenheter och mina förhoppningar. Så hur jag än vänder och vrider på det hela vet jag att allt jag kommer fram till är hur jag skulle göra om jag var vederbörande. Vilket jag ju självklart inte är. I det stora hela går jag mest i cirklar.
Så snälla, snälla, snälla, bara säg som det är. Jag är en stor flicka, jag kan ta det. Jag kanske inte går med på allt, men jag kan inte förneka att det underlättar min tillvaro att veta. Det du har att säga kan inte vara så illa, det blir inte fult förrän du förtiger det. Kläm inte ur dig: Du har så vackra ögon. När du egentligen vill säga: Böj dig framåt så att jag kan ta dig bakifrån. Visst, jag kanske inte böjer mig framåt, men jag har i alla fall en chans att utvärdera hur jag ställer mig till det du vill mig. Tassa inte runt, hitta inte på metaforer (om det inte är jäkligt bra sådana, då kan du faktiskt få mig på kroken), bara säg som det är.
Gillar du mig inte, fine! Men låtsas inte att du gör det. Gillar du mig, fine! Jag kan leva med det också. Jag är en stor flicka, jag kan ta det. Önskar du död och lidande över mig och min familj. Jag har hört det förut, jag kan ta det. Jag kanske inte tycker om det jag hör, men jag tycker ännu sämre om att du smyger med det. Vill du ha någon att fly ensamheten med någon gång då och då. Jag har hört det förut, jag kan ta det. Jag kanske är lika ensam som du, men det får du aldrig veta om du inte säger något. Så snälla, snälla, snälla, gör mig en tjänst, vill du mig något var inte så feg, bara säg det.
Livet ska hända mig
February 26th, 2010 | Fröken Tjernström
För några veckor sedan såg jag en teckning på Godtyckliga gatan. En man som jobbade på Scan. Han påminde om människor jag mött under den tid jag jobbade på ett bemanningsföretag. Inte bara för att han jobbade på Scan. Människor som väntar på att livet ska hända. Som om det skulle överfalla dem, överraska dem, hoppa fram bakom en buske en tidig morgon på väg till ännu ett skift på fabriken. De väntar, för en dag kan livet hända.
Så härom dagen slog det mig. Jag är på väg dit. Skjuter det jag måste ta tag i framför mig. Prokrastinerar som det så vackert heter. Låter dagarna passera, för det kommer ju snart en ny. Sticker huvudet i sanden och blundar för de läskiga dagar som kommer när examen väl är i hamn. Fortsätter jag kommer jag en dag att stå där, med hygienkläderna på igen, bland korv och köttfärs. Det är dags att krypa fram ur min håla nu. Det är dags att skaffa lite stake.
Nej, jag har ingen aning om vad jag ska skriva mitt exjobb om. Jag har inte en susning om var jag ska bo. Men det kommer garanterat inte att lösa sig om jag bara sitter här. Alltså är det dags nu. Dags att massmaila potentiella praktikplatser. Dags att hänga på ams hemsida dagligen. Dags att utvärdera vad jag egentligen tycker om Borås och Järfälla. Dags att ta över kommandot igen. Kanske hamnar jag på Scan igen jag också, men det ska fan i mig inte vara för att jag sitter här handfallen och låter allt det jag jobbat för glida mig ur händerna. Livet ska hända mig. Det tänker jag se till.
Någon som har en praktikplats i 5-7 veckor åt mig? En PR-byrå, en tidning, ett magasin? Någon som behöver en originalare eller så? Gärna i Norrköping-Linköpings-regionen.
Pst! Fler briljanta tekningar finns på www.godtyckligagatan.se och det kommer nya varje dag. Skitbra!