Fröken Tjernström
Posts Tagged ‘Förälskelse’
En släng av oförälskelse
October 11th, 2009 | Fröken Tjernström
Jag minns att jag fann citatet underligt när jag första gången såg det, någon gång under mina tidigare tonår. Det verkade som ett tydligt tecken på dålig självkänsla. Föga funderade jag över det faktum att jag i egenskap av, inte helt ful, tonårsflicka faktiskt inte upplevt det tillstånd som Goethe talar om. (I alla fall inte sedan förälskelsen gjorde entré i mitt liv.) Jag säger inte att jag var så snygg att alla killar tittade trånande efter mig när jag vandrade gatan fram, men var jag inte kär (vilket jag trotts allt var ganska permanent) så fanns det någon som var intresserad av mig. Därför var det inte förrän alldeles nyligen som det slog mig att det ligger en sanning i hans ord. För jag tycker om att vara förälskad, oavsett om det handlar om en liten släng av beundran eller att falla handlöst, och jag tar det som en komplimang om någon är förälskad i mig, oavsett vad jag känner för personen i fråga. Så när jag inte har förälskelse i mitt liv kan jag inte undgå att notera att jag saknar det. Det skänker det där lilla extra, oavsett om det handlar om besvarade känslor eller inte. En släng av förälskelse får oss att må lite bättre. Följdaktligen måste jag därför ge Goethe rätt, jag känner mig inte riktigt frisk, kanske för att jag för tillfället lider brist på förälskelse i mitt liv. Tyvärr föreskriver inte Goethe någon bot, och vanliga brustabletter lär ju knappast hjälpa. Nej, jag får helt enkelt vänta ut min oförälskelse på samma sätt som man väntar ut en förkylning.
The story about T and me
July 28th, 2009 | Fröken Tjernström
Jag vaknade i morse av ljud från utanför genom T’s öppna sovrumsfönster. Sådana ljud som jag inte hör i min lägenhet, dels för att jag inte kan ha mina fönster öppna och dels för att jag bor mitt i en stad. Ljud som regn och en kuttrande duva. Jag kommer att sakna de ljuden. Det är en massa annat som jag kommer att sakna också, för det som började med den underliga killen som åt upp min överblivna macka, på jobbet för två år sedan, har tagit slut. Inte för att vi blev tillsammans då, när han åt upp de delar av min frukost som jag inte ville ha, men det var så jag lärde känna honom. Inte heller kan man väl säga att det tar slut, för vi finns ju båda två fortfarande, vi är bara inte tillsammans. Det är det som är till ända, nästan åtta månader av knäppheter, smeknamn som närmast kan liknas vid förolämpningar och en himla massa mysiga stunder. Ibland räcker det inte till, ibland fattas det där lilla som behövs och man vet inte vart man ska hitta det. Som när strumpor försvinner i tvätten, inte alls logiskt, men likt förbannat är de borta och man vet inte var eller hur man ska hitta dem. Så är det, väldigt rätt men ändå inte. Då finns det inte mycket man kan göra. Utom kanske att vara tacksam för allt det som varit bra. Så tack snygging, för att jag fick vara knubbsork, för att du introducerade mig för Ben&Jerry’s, för att jag fick lära mig att det är kul att slåss med fiskar (om man är japan), för alla gånger vi har skrattat och brottats och för alla mysiga kvällar i soffan. Du är en härlig människa och jag är glad att jag fick vara din flicka en stund.
Så åter igen citerar jag Lord Tennyson:
Det är bättre att ha älskat och förlorat än att inte ha älskat alls.
Och går i ide fram till på fredag. Då drar jag till Götet för att träffa syster och fikaflickorna, men först ska jag som sagt gömma mig i min håla ett tag och slicka såren. Jag tänker inte svara i telefonen eller städa och jag tänker äta hur mycket glass jag vill. Så det så!
Förresten
May 17th, 2009 | Fröken Tjernström
Ifall ni undrade så har jag en väldans rar pojke. Nu ska jag lägga mig så kanske det händer att jag tar tag i mitt liv imorrn.. Kanske.
Ja men skål då
March 2nd, 2009 | Fröken Tjernström
Ja jäklar vilken helg. Vilka idéer man kan få när alkoholen slår till. Fast varför klaga, det var ju kul. Vissa gränser bör ju tänjas på lite ibland. Tror att någon försökte fota också, men det gick inte så bra. Återstår att se vem mer som såg. Alltid lika spännande när man lever i en liten fiskdamm. Men som sagt, det var kul och lämnade efter sig en synnerligen behaglig känsla.
Nu ska jag dra till Trappan och plugga lite med Jo.
Fridens!
Like music to my ears…
February 5th, 2009 | Fröken Tjernström
I alla filmer, eller i alla fall i de flesta, spelas det alltid vacker musik när paret för första gången går till sängs tillsammans. Ensamma stråkar som fyller luften med sköra vibrerande toner vilka ska få oss tittare att förstå att det är så de älskandes hjärtan sjunger till varandra. Eller hela orkestrar som demonstrerar sin kraft när de tu når ett gemensamt klimax (för det gör ju alla första gången). De finns dem av oss som själva provat att återskapa detta fenomen. Att ha sex till musik, eller som Gyllene Tider uttrycker det, ska vi älska så ska vi älska till Buddy Holly. Detta kan få mer eller mindre lyckade resultat. Själv är jag av den typen som antingen ignorerar musiken omkring mig eller verkligen lyssnar på den. Effekten av detta blir tyvärr att jag helt oförberett kan börja sjunga med i en strof eller säga: lyssna på det här, det är så bra!, något som sällan uppskattas av en partner. Därför har jag gett upp tanken på sex till den perfekta musiken. Visst, är musiken på, låt den vara det. Men glöm grejen med att leta reda på de levande ljusen, favvolåten och sängen beströdd med rosenblad. Det håller inte!
Men trots att man rensat sin stund i sänghalmen från både Buddy Holly och symfoniorkestrar så kan det förekomma andra akustiska föroreningar helt utom ens kontroll. För hur bisarrt blir det inte när man ligger där med benen i vädret och helt plötsligt hör; Jag hatar Snigel! från radion i rummet brevid, eller hur Hasse Aro pratar om stackars Helena som den 3 juni 2001 blev brutalt mördad i sitt hem… Helt plötsligt tränger de in i en synnerligen privat sfär och man vet inte hur man ska bli av med dem. För hur förhåller man sig egentligen till att grannens sänggavel börjar dunsa mot väggen (självklart i otakt med det man själv håller på med) eller att Tyra Banks förkunnar att you’re still in the running… lika tydligt som att hon själv stod i rummet och tittade på. I de flesta fall är det bara att skratta och hoppas på att ens partner kan tåla det. För en sak är säker, när Leif GW står i mitt sovrum och analyserar mördare, då vill jag inte vara med längre! Var går din gräns? Vilket ljud får dig att kvida av skratt oavsett om det är Mr Hunk 2009 du har mellan benen?
Du är knäpp
January 25th, 2009 | Fröken Tjernström
Tja, jo, det är jag väl. So?! I like it! And you do too ;)