Fröken Tjernström

Posts Tagged ‘Framtiden’

Dagen efter och kvällen före

November 15th, 2009 | Fröken Tjernström

Klädd i en tunika som i vanliga fall är en t-shirt, och rustad med endast en bolero och några glas vin mot kylan, klev jag ut i Glasgownatten. På Campus skrev de bara upp maten, men inte ölen, på notan. Så vi betalade och gick därifrån. Vi går nog inte dit igen. På Budda var drinkarna lättdruckna, och därifrån gick det nog utför. Min kompanjon i natten hade planer för mitt sexliv och satt dem mer eller mindre i verket. “Du borde hångla med en skotte innan vi flyttar hem”-planen föll på att offret för kvällen hade flickvän. Så vi vandrade hemåt, och hamnade vid köksbordet med min dator och lite öl. I takt med att promillen steg sjönk kvaliteten på det sociala nätverkande vi utförde. Tweetsen blev svammel, sms-en kan knappast ha varit vettiga, varken för sändare eller mottagare och konversationen är höljd i dimma. Så när glasen var tomma retirerade vi till våra sängar.

Några timmar senare slog jag åter upp ögonen, bara för att stänga dem igen och krypa djupare ner under mitt täcke. Ligga i en fluffig, varm halvdvala och fundera på honom jag drömde om, och på honom som jag inte drömde om. Min alkoholpåverkade hjärnas fantasifoster och en avlägsen verklighet. Bristen på slutsatser och mat tvingade mig upp. Beskådade min slitna och rufsiga uppenbarelse i spegeln och funderade på hur det kommer sig att jag så ofta glömmer att det kommer en morgondag. När vinet rullar över tungan är den en avlägsen illusion, men nu var den här, och jag drog på mig mina pyjamasbyxor för att möta den. Flikarna i Firefox har blivit fler under natten, alla som en del av min vapendragares plan för min framtid. Jag lät framtiden bero, stängde dem och kröp längre in i min stickade kofta, likt en sköldpadda som drar sig in i sitt skal.

Här sitter jag nu, och tröstar mig med att det kommer ännu en dagen efter. Dagen efter bakfyllan, dagen efter de dagar då alkoholen och dess efterverkningar fördunklat mitt sinne. Så med en stilla hoppfullhet ser jag minuterna passera, på väg mot den dagen efter då jag kan ta itu med inte bara det som komma skall utan också det jag eventuellt ställde till med kvällen före. Men för idag är jag en folkskygg sköldpadda med hjärtan på sina pyjamasbyxor.

Jag och min mamma

May 29th, 2009 | Fröken Tjernström

Var på vär från Friskis idag, när jag mötte en tant. Hon hade lockigt, silverfärgat hår. Kort, sådär som tanter har det. Det regnade så hon hade en regncape på sig. Men det var inte det jag ville tala om, utan att hon hade en nummerlapp under sin genomskinliga cape och fram på sin rollator hade hon en lapp som sa att hon var med i PROs vårruset-lag. Jag blev tvungen att smsa detta till min mamma. Svaret jag fick: Ja det är väl d man satsar på, att leva tills man dör alltstå =) Så svarade min mamma. Så jag tänkte att när allt detta som vi kallar livet, jobb, barn och familj, börjar stilla sig och komma i ordning då kan vi vanka vårruset tillsammans, min mamma och jag, så som vi sprungit det förr om åren. För det har vi gjort, sprungit både vårruset och tjejmilen, min hurtiga mamma och jag. Så slog det mig; det kommer vi nog inte att göra. För medans min mamma blir gammal och grå så ska jag leva mitt yrkesliv och mitt familjeliv, komma på vad jag vill göra och uppfostra mina barn. Under tiden jag layoutar annonser och tidningar (förhoppningsvis) så kommer hon att skäma bort min avkomma (garanterat) och när jag sedan fattar rollatorn finns det inget som garanterar att hon är kvar. En konstig insikt, mamma är inte alltid där. Även fast jag vet det känns det konstigt, att hon inte skulle genomföra ett vårrus med mig med rollatorn och beslutsamheten i högsta hugg. Jag vet inte varifrån alla dessa insikter kommer, kanske håller jag på att bli vuxen på riktigt. Men faktum kvarstår, när jag är en tant med silverlockigt hår så kommer min mamma att vara ett minne, ett fotografi och en inspiration. Hur jag än vänder och vrider på det känns det konstigt, att existera i en värld där mamma inte gör det… Ibland slår det ner med sin fulla kraft, även om jag började mitt liv tillsammans med henne så får jag inte sluta det så, för sådan är naturen skapad. Hon höll i mig när jag tog mina första steg, men mina sista får jag ta själv. Förhoppningsvis får jag dock åka snålskjuts på rollatorn några vårrus innan det är dags att stå ensam. För än finns det tid, för vårrus och argumentation, så att jag en dag kan få bli en silverlockig tant i PROs vårruslag och säga att jag gör det för att min mamma lärt mig att man ska leva tills man dör och inget annat!

Snyltaren

April 10th, 2009 | Fröken Tjernström

Jag är en dålig människa. Jag snyltar på grannens trådlösa nätverk. För de har redan gjort så som vi alla borde göra. De har ett öppet nätverk. När ipred trädde i kraft sa någon: Om alla öppnar sina trådlösa nätverk så blir internet fritt. Det är faktiskt en ganska god tanke. Har jag inget lösenord kan ingen bevisa att det var just jag som laddade ner från min uppkoppling.. Naturligtvis kommer detta inte att funka, för i Snålsverige vill vi inte dela med oss. Har jag betalt för internet ska ingen jäkel frisurfa, och så vidare.. Så här sitter vi nu med våra låsta nätverk och klurar. Utom grannen då… Fast det har nog aldrig slagit dem att tjejen i kåken bredvid inte kan släppa sin Mac och använda päronens gamla Windowsburk utan hellre sitter böjd som en ostkrok (ja, det heter ostkrok om man kommer från Norrland. Acceptera!) och snyltar vid sin älskade Macie. Sån är jag, deal with it!

För övrigt så är Sandarna sig likt. Katten hårar, hönan Gertrud är full med påskgodis och än ligger snön kvar på gräsmattan. Norrlandsvår är grejer det. Synd bara att jag tvingas tillbringa helgen med min trogne följeslagare, och nästintill evige älskare, pluggandet. Ja, jag vet, det är inte långt kvar nu. Nästa vår vid den här tiden lär jag vara en ångestboll som inte vet vad hon ska ta för sig när LiU inte kommer att förse henne med skarpa projekt inbäddade i studentvärldens fluffiga skyddsvadd och CSN inte betalar hennes hyra. Men ett litet tag till kan jag klaga, fast jag vet att jag har det bra. Så därför tar jag chansen. Onda plugg, fula rapport, döden dö på er!

Good old Linkan

April 5th, 2009 | Fröken Tjernström

Fågelsång utanför fönstret imorse, lite senare på förmiddagen barn som lekte. Kändes lite som sommar hemhemma, eller en helt vanlig morgon i Ryd. Satt ute och förfestade igår, på en filt utanför Irrblosset, och idag klev jag utanför dörren och gick en vända i skogen. Rydskogen i och för sig, men lika fullt skogen. Jag tycker om naturen, jag vill ha en liten dos av den där jag bor. Jag är inte riktigt gjord för att bo mitt i staden, även om det är en liten stad.. Tror nästan att jag måste flytta tillbaka till Linkan när examen väl är i hamn.. Det vore faktiskt inte fel alls. Men vi får se.

Vuxendomen

March 25th, 2009 | Fröken Tjernström

Vandrar Kungsgatan upp på väg från praktiken till Hemköp för att köpa våffelmix, denna mest våffliga av alla daga. Jag kan nästan känna doften av vuxenlivet där det ligger på lur, en bitterljuv doft med en svag underton av choklad. Omöjlig att deffiniera, lätt undflyende och oundvikligt påtaglig. Så möter jag henne, kvinnan i permobilen med en 33 centiliter Carlsberg i handen. Klockan är inte ens 16 en onsdagseftermiddag i mars och hon rullar gatan fram och dricker öl. Inte på det vis som avslappnade sommarflanerare lustfyllt glider genom staden utan så som de som tagit livets smällar och funnit sig i sin lott. Det är då det slår mig; framtiden, det så kallade vuxenlivet, kommer att komma. Inget är bestämt och dörrarna är fortfarande lika öppna som för några år sedan. Jag kommer fortsätta att följa känslan i magen, doften av choklad och ljudet av skratt, för det har tagit mig rätt än så länge. Förvisso vet jag fortfarande inte riktigt var jag är på väg, men jag vet vad jag inte ska bli. Jag ska inte bli kvinnan som dricker öl en onsdag klockan 16. För den dörren är stängd, dit ska jag inte gå, och jag har alla förutsättningar att aldrig behöva gå dit. Så blev livet efter examen med ens inte lika skrämmande längre. Jag vågade mig till och med på att tänka att det kanske blir bra när jag vandrade in på Hemköp med Lasse W i lurarna och fyllde på mitt uttömda te-förråd.

Fina, fräcka flickor

March 5th, 2009 | Fröken Tjernström

Finns det något bättre än vänner? Åt en duktigt god scones med A idag. Fika och tjöta på allas vårt Café Zero. Hur gött som helst, det är sådant jag livnär mig på, att umgås med mina vänner. Tyvärr börjar jag uppnå den aktningsvärda åldern då mina vänner är spridda över landet och världen. Ibland saknar man att bo i Skabbryd och kunna glida över på en fika och lite stickning när som helst.. fast jag får väl acceptera att den tiden är förbi. Men bara så ni vet kommer det komma en tid då jag antingen är oförskämt rik efter att ha producerat mängder av skamlös reklam eller lyxhustru, och då tänker jag glida över på en fika till mina fina flickor på fika var ni än bor i världen.