Fröken Tjernström

Posts Tagged ‘Fylla’

Min enfald

March 15th, 2010 | Fröken Tjernström

I ruset släpper de sista hämningarna. Inte för att jag har många i vanliga fall, men några finns det. Ibland när dimman tränger på låter jag dem flyga all världens väg. Sådan var min fredag. I min enfald tänkte jag att det var okej, att allt handlade om en rolig grej. I min enfald trodde jag att det som sas skulle filtreras genom lagren av vår berusning. Vara roliga uttalanden och konstiga handlingar. I min enfald glömde jag att alkoholen inte förvandlade människorna omkring mig till vänner i ordets sanna mening. Att de skulle komma att minnas mina galna idéer, mitt svammel, när måndagen kom. I min enfald inbillade jag mig att allt var Vegas.

När dimman lättat och enfalden bytts mot insikt står jag här, med vetskapen om att jag förmodligen borde hålla mig hemma ett tag. Att inget varit Vegas och att vassa tungor förmodligen har ett och annat att säga om mina påhitt. För sådant är livet och enfalden kan jag bara kosta på mig när jag omges av dem som tycker om mig även när jag bryter mot de sociala konventionerna.

Nästa idiot som daskar mig på rumpan får ligga

February 27th, 2010 | Fröken Tjernström

Det finns en kategori av män som, av någon underlig anledning, tror att det är ett accepterat beteende att daska främmande flickor på rumpan på krogen. Jag kan för mitt liv inte förstå varför. Det enda de uppnår är just det, de daskar någon på rumpan. En och annan av oss blir dessutom upprörda och irriterade. Mer än så är det inte. Under en period för några år sedan blev jag till och med så frekvent daskad/klämd/tafsad på rumpan att jag slutade att reagera. Eller, jag slutade åtminstone att visa att jag reagerade. Jag ansåg helt enkelt att någon som var så korkad att han trodde att det var ett acceptabelt beteende inte förtjänade min uppmärksamhet och energi. Inte desto mindre irriterade det mig.

Det är ett korkat beteende. Att anta att man har rätt att ta på en människa man aldrig träffat, aldrig talat med, hur man vill. Respektlöst och korkat. Lika fullt händer det och för någon vecka sedan undrade jag och en vän åter igen varför. Samtalet följde samma mönster som oftast. Vad tror de att de uppnår? Det är ju inte så att man blir överlycklig, kastar sig i hans armar och förklarar att han är Mr Right. Det är inte ens så att man vill ligga med någon som gör så! Där tog samtalet en annan vändning. Fan, det borde man göra, utbrast jag. Nästa idiot som daskar mig på rumpan ska jag banne mig dra med in på toaletten och surprise knulla. Jäklar vad förvånad han ska bli!

Sedan dess har jag inte varit ute. Helgerna har tillbringats med annat. Ikväll är det dock dags igen. Ikväll ska jag och mina vänner åter ut i nattens värld. Så jag antar att jag får stå vid mitt ord. Om någon idiot bestämmer sig för att daska mig på rumpan ikväll får han ligga. Då får han det straff han förtjänar.

Flicka till salu

January 31st, 2010 | Fröken Tjernström

Dansgolvet är fyllt till bristningsgränsen, alkoholen flödar och min hjärna har inte längre något att säga till om när det gäller mina fötters rörelser. Vid ett tillfälle stannar jag till och försöker hitta takten i musiken, men inser att kommunikationen mellan mina öron och fötter sedan länge slutat gå via hjärnan. Så jag låter fötterna göra som de vill, och höfterna följer med. Vi står mitt på dansgolvet, jag och min vän. Det är en köttmarknad av det slag du bara hittar en sen lördagskväll. Snart står någon bakom mig, jag ser honom inte, men jag känner hur han följer mina rörelser. Jag lyfter mina händer mot håret och på en sekund är hans händer på mina höfter. Min vän ger mig en menande blick och jag skrattar tillbaka. Vi dansar så en stund, tills jag bestämmer att hans hungriga händer har fått nog. Vi går därifrån, lämnar honom bakom oss. Jag vänder mig aldrig om för att se vem han var. Det kan ha varit Guds gåva till kvinnan, den vackraste man jag någonsin sett eller Godzilla jag lämnade bakom mig, jag orkar inte bry mig. En mindre förflyttning på dansgolvet. En låt, två låtar, ny man. Nära, följsam och snart är också hans händer på mina höfter. Musik, salsahöfter, händer. Det är en köttmarknad och jag är till salu. Han vill känna lite på flickan framför honom innan han köper. En parningsdans, en fylleritual. Jag och min vän ler menande mot varandra innan vi lämnar dansgolvet och ännu en man.

En stund senare är det dags igen. På dansgolvet. Ännu en man som dansar upp nära. Hans händer på mina höfter ber mig att vända mig om. Den här gången gör jag det. Vi står ansikte mot ansikte, det är mörkt, alkoholen gör bilden dimmig och någonstans över hans axel kan jag se min vän, hon rör sig bortåt. Vi rör oss fortfarande i takt till musiken, på automatik. Han är alldeles nära, ett kvällshångel, ett lördagsligg, en engångsgrej. Hur lätt som helst, alldeles för lätt. Jag tar ett steg bakåt och går. Det är för lätt, för simpelt. Jag kommer att tröttna efter två kyssar, för hungriga händer på ett dansgolv gör inget för mig. För många killar på för många klubbar, i barer och på dansgolv har klämt på min rumpa, tafsat på mina lår. Hungriga händer på ett dansgolv berör mig inte längre, ni får ta hur mycket ni vill. Kanske om ni stannar upp och pratar med mig. Men ikväll finns bara hungriga händer på ett dansgolv, en köttmarknad. Så jag går hem ensam. Eller, riktigt ensam är jag inte för när jag kommer hem hittar jag ruter dam nedstucken i linningen på min tubtopp. Hur hon hamnade där minns jag inte riktigt, men ikväll är jag ruter dam, och jag är inte till salu på den stora köttmarknaden.

Ikväll ska vi glittra

January 30th, 2010 | Fröken Tjernström

Så var det dags igen, studentfest. Ikväll tar jag och mina vänner på oss våra pimpade arbetskläder och ger oss av in i dimman på Trappan. Ikväll ska vi glittra, ikväll ska vi skratta, ikväll ska vi säga saker som Rökig, men ändå väldigt fruktig när vi iklädda våra overaller, med spelad kunskap snurrar våra glas med Caol Ila. Ikväll är kanske sista gången vi går på kravall. Ikväll ska vi fånga stunden, möjligheten. Ikväll ska ruset i våra huvuden sprida glitter till våra ögon. Ikväll ska vi skratta, höga på livet. För att vi vill, för att vi kan, för att livet kräver det. Ikväll ska vi fånga den berömda dagen och kyssa den så innerligt att dess knän veknar. Ikväll ska vi glittra som tomtebloss. Imorgon är vi utbrända och vårt glitter ligger som sot runt våra fötter, men ikväll ska vi brinna. För att vi kan, för att möjligheten fortfarande är vår ännu en stund, för att vi om många år ska kunna säga; Minns du den där kvällen. Ikväll är vi alla tomtebloss.

Dagen efter och kvällen före

November 15th, 2009 | Fröken Tjernström

Klädd i en tunika som i vanliga fall är en t-shirt, och rustad med endast en bolero och några glas vin mot kylan, klev jag ut i Glasgownatten. På Campus skrev de bara upp maten, men inte ölen, på notan. Så vi betalade och gick därifrån. Vi går nog inte dit igen. På Budda var drinkarna lättdruckna, och därifrån gick det nog utför. Min kompanjon i natten hade planer för mitt sexliv och satt dem mer eller mindre i verket. “Du borde hångla med en skotte innan vi flyttar hem”-planen föll på att offret för kvällen hade flickvän. Så vi vandrade hemåt, och hamnade vid köksbordet med min dator och lite öl. I takt med att promillen steg sjönk kvaliteten på det sociala nätverkande vi utförde. Tweetsen blev svammel, sms-en kan knappast ha varit vettiga, varken för sändare eller mottagare och konversationen är höljd i dimma. Så när glasen var tomma retirerade vi till våra sängar.

Några timmar senare slog jag åter upp ögonen, bara för att stänga dem igen och krypa djupare ner under mitt täcke. Ligga i en fluffig, varm halvdvala och fundera på honom jag drömde om, och på honom som jag inte drömde om. Min alkoholpåverkade hjärnas fantasifoster och en avlägsen verklighet. Bristen på slutsatser och mat tvingade mig upp. Beskådade min slitna och rufsiga uppenbarelse i spegeln och funderade på hur det kommer sig att jag så ofta glömmer att det kommer en morgondag. När vinet rullar över tungan är den en avlägsen illusion, men nu var den här, och jag drog på mig mina pyjamasbyxor för att möta den. Flikarna i Firefox har blivit fler under natten, alla som en del av min vapendragares plan för min framtid. Jag lät framtiden bero, stängde dem och kröp längre in i min stickade kofta, likt en sköldpadda som drar sig in i sitt skal.

Här sitter jag nu, och tröstar mig med att det kommer ännu en dagen efter. Dagen efter bakfyllan, dagen efter de dagar då alkoholen och dess efterverkningar fördunklat mitt sinne. Så med en stilla hoppfullhet ser jag minuterna passera, på väg mot den dagen efter då jag kan ta itu med inte bara det som komma skall utan också det jag eventuellt ställde till med kvällen före. Men för idag är jag en folkskygg sköldpadda med hjärtan på sina pyjamasbyxor.

Det var som fan

June 27th, 2009 | Fröken Tjernström

Haha, good old facebook är verkligen en sammanslutning för hobbystalkers. Jag kan inte dölja att jag är en av dem, för jag fick just veta något rätt lustigt. För inte ens två månader sedan fick jag höra ett beklagande uttalande om en torrperiod. Nu verkar det som att den är över. Det var som fan. Mycket hinner hända på ett år, annat kan man inte säga. Så hatten av och kul att det blev regnperiod. Och som sagt, det var som fan ;)

Att pissa på mitt hem

June 8th, 2009 | Fröken Tjernström

Då och då får man höra uttrycket att någon pissar på något/någon. Idag pissade någon på mitt hem, bokstavligen. En (förmodligen full) student ställde sig och urinerade mot min fönsterruta. Ibland kan man undra vad det är för fel på folk, jag pissar väl inte på hans fönster! Pucko!

Att posta en torsk

May 17th, 2009 | Fröken Tjernström

Bebos av en underlig känsla. Tror att den kan summeras i en blandning av lätt hunger, trötthet och lite dagen efter. Fast in alles så är det mest bra och mysigt. Borde nog vara stressad också.. men jag har svårt att vara det när jag inte är hemma. Har bosatt mig i Linkan över helgen, mycket bra tänkt av mig. Fick fyllemat i form av nudlar när jag kom hem inatt. Win!

Virrade runt på SOF igår. Va väl inte helt i SOF-mode men det var ändå nice. Kårtegen var kortare än vanligt, lite av en besvikelse måste jag säga. Sen blev det grilla och spela ölspel hemma hos Susanne och Jonas. “Hej, jag heter också Jan Banan…” Vandrade nog in på området lite tidigt, men jag fick se Röda Arméns Gosskör så jag var glad ändå. Dessutom fick jag gratis öl (bra att ha ett ex i baren) och träffade folk jag inte sett på länge. Däribland Olle. Jag vet inte hur det kom sig, men på något sätt började vi diskutera huruvida jag skulle kunna placera en torsk i hans postfack. Jag var extremt kaxig å sa att jag lika gärna kunde sitta utanför hans port och vara bakis och vänta på att någon skulle släppa in mig, som att häcka hos T och vara bakis. Han var lika kaxig tillbaka och sa att jag aldrig skulle lyckas. Som de flesta vet är det inte något man bör säga till mig om man inte vill att jag ska försöka. Något senare insåg jag dock att postfacken i Ryd inte är sådana som man kan peta in saker i utifrån. Istället lägger brevbäraren in posten från ett rum bakom facken. Att placera en torsk där kräver alltså antingen att man har tumme med brevbäraren eller att man skickar torsken i ett brev. Således är jag fortfarande, nykter, inställd på att genomföra min plan. Jag ska posta en torsk, en eldorado torsk, fryst i ett block. Varför? För att jag kan, för att jag inte tål när folk säger att jag inte kan, för att jag gillar att slå ur underläge och bevisa att jag kan, för att det är så knäppt att det är kul. Givetvis var det ju ännu roligare igår efter några öl, men det är fortfarande frestande. Nu gäller det bara att komma på vad jag ska skriva i det medföljande brevet… Tips, tricks och förslag mottages!

Det var mysigt….

May 13th, 2009 | Fröken Tjernström

Fick höra något lite oväntat inatt… Vet inte om jag ville höra det alls, eller om det var sant… Funderar på varför man alltid får höra det man vill höra för sent. Hur nice vore det inte att höra det i rätt tid istället för när man gått vidare… Varför tror folk att det är okej att säga något alldeles för sent… Fast jag skulle nog också göra det, bara för att påpeka att “ifall du ändrar dig så är jag här”. Sen vet jag ju inte om det var det du sa eller om du bara var full… Jag var ju också full så jag kan ha hört fel… Ibland är det svårt att vara människa.. Ibland är det svårt att vara jag.. Varför kan folk inte bara säga vad de vill.. Varför kan inte jag bara säga vad jag vill… Varför kan man inte bara veta vad man vill.. Så att man vet och inte bryr sig… Men ja, det var mysigt…so?

Once more for the first time

May 13th, 2009 | Fröken Tjernström

Idag börjar SOF 2009. Känns bra på ett SOFigt vis. Fast helt säker kan man ju inte vara, för även om det är tredje gången för mig är det första gången jag är på SOF i Norpan. Så once more är det SOF men for the first time är jag på SOF i Norpan. Nu ska jag fixa lite mat och blandningsvätska. Ses i SOFdimman.