Fröken Tjernström

Posts Tagged ‘Glasgow’

Resa mot känd destination

February 4th, 2010 | Fröken Tjernström

På ett tåg, igen. Någon har passat på att ta min fönsterplats och somnat där. Idag har jag inte energin att väcka honom bara för att kräva min rätt. En annan dag kanske, men inte idag. Jag slår mig ner på platsen bredvid och somnar snart jag med. Vaknar av att huvudet glidit bakåt i en obekväm ställning. Visste inte ens att det gick, tvärt emot den sedvanliga hakan-mot-bröstet-positionen. Tjugo minuter sena till Stockholm. Vi stannar till på stationsbron. Det är spårbrist på Stockholms Central, meddelar rösten i högtalaren och jag har lust att skrika åt dem att det är idioter, det kan inte ta slut på spår. Men jag är tyst.

Långsamt rullar tåget in på Centralen. Snabbt som en iller tar jag mig ut. Zig-zagande mellan saktfärdiga resenärer och underhållsfordon. För en stund funderar jag på om det går fortare att hoppa över två barn i sexårsåldern än att gå runt dem. Världens långsammaste tjej tar upp min beställning på Burger King. Hon verkar sakna förståelse för att mitt tåg går om tolv minuter och att jag inte har en aning om från vilket spår. Jag upplyser henne inte heller. Elva minuter. Hon staplar brickor, jag trummar med fingrarna mot resväskans handtag. Tio minuter. Fler brickor. Nio minuter. Min mat kommer. Hon räcker mig den pliktskyldigast och jag pilar iväg. Spår 18b. Score, dit är det nära. Folk som rör sig i samma riktning som jag verkar dock inte känna samma brådska. Med en vana jag inte visste att jag hade rör jag mig mellan och förbi dem. Inser att månader av slalom mellan axelhöga pensionärer i Ayr och planlöst vandrande shoppare i Glasgow har satt sina spår. Centralen, du har mött din överman.

Tåget rullar iväg och tjejen på andra sidan gången frågar tågvärden om det är tio i nio vi ska anlända till Sundsvall. Om Gud är god, blir svaret. Jag äter min nyförvärvade skräpmat och gör ett försök att plugga. Snart sitter jag dock sovande i samma underliga ställning igen. Vaknar till i Söderhamn. Folk som passerar min plats pratar norrländska. Även om jag, lättpåverkad som jag är, har förlorat mycket av det som en gång var min dialekt känns det tryggt. Det är en trygg plats jag är på väg till, en plats där det pratas norrländska.

Jag hasar mig upp för att gå på toaletten. Sovandet har smetat ut min mascara och slitit håret ur sin snodd. Det blåa ljuset gör att den lätt lutade spegeln visar något som mest ser ut som en välklädd heroinist i fyra månader in i en graviditet. Jag suckar. Den här resan saknar något av den tillfredsställelse som jag brukar finna i att sitta på ett framåtrusande tåg. Kanske beror det på anledningen till den, kanske på att sömnbristen, skakningarna och snabbmaten gör mig illamående. Jag tröstar mig med att vi är i tid till Sundsvalls Central och sätter mitt hopp till söndagens återresa.

Vi har bestämt att din erfarenhet inte är värd något för andra

February 1st, 2010 | Fröken Tjernström

Idag fick jag ett mail från en kille som läser på samma program som jag, men ett år under mig. Han undrade en massa saker om hur det varit att plugga i Skottland. Jag tittade på min vän på andra sidan bordet, min kompanjon i skottlandsnatten. Det slog oss båda att idag var sista dagen för ansökan om utlandsstudier. Det slog oss att förra året hölls det informationsmöten då vi fick träffa dem som varit på utbyte innan oss, förra året fick vi mailadresser till dem så att vi kunde fråga dem om saker. I år var det andra bullar. I år hade en kille fått tag på våra mailadresser via en gemensam vän.

Vi frågade en av våra lärare om det hållits något informationsmöte för andraårsstudenterna. Han visste inget och ville inte ta på sig något. Så vi mailade en studievägledare med ansvar för detta. Svaret blev nej. Det hade inte hållits något sådant möte, för att de ansåg att det inte hade behövts i år. De ansåg att det hade information nog.

Jag suckade djupt. Visst, de vet vilka kurser som bör läsas, vilka papper som bör fyllas i och med lite tur vem som ska kontaktas för mer information. Vi som faktiskt varit där vet dessutom hur du smidigast tar dig till skolan, var det finns trevliga fikaställen och vad som gömmer sig bakom kursnamnen. För att inte tala om att vi har lite koll på saker att upptäcka och vet att om du vill ha en whisky och lite skotsk stand-up comedy ska du gå till Uisge Beatha. Okej, du kommer bara förstå hälften av vad de säger, för de pratar skotska, fort som fan och du är berusad, men det spelar mindre roll. Lita på Ginger Maria from Sweden, hon vet. Dessutom har vi tumme med en hyresvärd som mer än gärna låter er hyra en lägenhet mitt i City Center.

Men vad är väl en bal på slottet. Inte kan väl årets utbytesstudenter vilja ta del av våra lärdomar. För i ärlighetens namn, varför ska de lära av våra misstag? Har de verkligen nytta av att slippa gå en dust mot gas- och elbolag? Nej, tydligen måste de lära sig själva. I rättvisans namn, i svenskhetens namn, i idiotins namn. Nu har någon bestämt att det vi lärt oss inte är av värde för någon annan. Inte kan väl nästa omgång utresande studenter ha någon som helst nytta av våra erfarenheter. Nej, nej, allt de behöver veta står på hemsidan. Fem power point slides och tre länkar. För i rättvisans namn ska ingen dra nytta av någon annans erfarenheter.

De gångna tre och en halv månaderna av mitt liv har bedömts, granskats och funnits irrelevanta för andra. Spring och lek lilla flicka, men kom inte hit och tro att dina lärdomar betyder något för någon annan. Vi är det stora universitetet och vi vet allt. News flash: Det gör ni inte, så ge dem åtminstone min mailadress så att jag kan berätta det.

Den Snygga Bankmannen, del 2

December 12th, 2009 | Fröken Tjernström

Räkningsbetalardags igen. Komer hem från träningen, tuggar i mig en tallrik havregrynsgröt. Nejdå, det är ingen fara, jag kan gå ner till banken och fixa det. Stirrar på mitt trötta anlete i spegeln. Ja, £9.50 per person, jag går ner strax. Kliver ur överdragsbyxorna och tar på de snygga, nya jeansen. Hittar en annan tröja än hoodtröjan jag går till och från gymmet med. Lite mascara. Plockar åt mig pengarna och räkningen på köksbordet. Ner med högen av julkort i väskan. På med jacka och halsduk. En sista check i spegeln. Traskar ut ur lägenheten, redo för ännu en tvåminutersromans med den Snygga Bankmannen. Ut på gatan. Tar ut mer pengar i bankomaten. Fixar till luggen som blåser i vinden. Två steg till. Dörren, skylten. Vårt lokalkontor har stängt på lördagar. Vandrar ner till kontoret i centrum där personalen består av dräktklädda kvinnor i 30-års åldern. Betalar min räkning och vänder hemåt. Så var det med det. Dagens dos av Snygga Bankmannen inställd på grund av humana arbetstider. Tröstar mig med en Dark Cherry Mocca på Starbucks.

Time on my hands could be time spent with you

December 11th, 2009 | Fröken Tjernström

Vi bestämde oss för att lyxa lite idag, det är trotts allt vår sista helg i Glasgow, så vi gick ut och åt. Efter lite vandrande hamnade vi på en irlänsk pub och när hamburgarna var slukade satt vi kvar en stund och smuttade på varsitt glas whisky. Någon började spela i pubens bakre delar och stämningen var precis sådär mysig som den kan bli på en pub. Så nådde den mig, mitt i ett samtal, ett bekant stycke musik. Det tog någon sekund innan jag kunde identifiera det han sjöng, Elton Johns I guess that’s why they call it the blues. Det är ett antal år sedan nu, men en gång i tiden gick den varm på min CD-freestyle. När ingen såg, eller i alla fall ingen hörde, sjöng jag med, med eftertryck. Jag hade köpt hans Love Songs, och jag älskade den. Det låter kanske sappy idag, men då var det höjden av vackert. En sanning om framtida kärlek, smekfullt levererad till tonerna av ett piano. Ja, nog sjöng han var enda överväldigande känsla som mitt tonårshjärta kunde tänka sig. Fast om sanningen ska fram så kan jag inte låta bli att ryckas med lite än idag. För när raderna: Time on my hands// Could be time spent with you// Laughing like children// Living like lovers// Rolling like thunder under the covers når mina öron kan jag inte låta bli att, nu som då, tänka att visst vore det förträffligt. Att spendera lite tid under täcket med någon, skrattandes som ett barn, skapandes lite thunder. Fast just för stunden finns ingen time on my hands och ingen you att spendera den med. Så idag gör jag som jag gjorde när jag var tonåring och lyssnar på Elton. Idag får han sjunga om det och jag fortsätter med mitt pysslande med en nostalgisk glimt i ögonen.

Maria from Sweden

December 10th, 2009 | Fröken Tjernström

Det är ingen myt. Det är inte något som vi hittar på för att klappa oss själva på axeln. Det är poppis att vara svensk. Kanske av helt fel anledningar, det vet jag inte. Vad jag däremot vet är att jag och min vän fick ta emot lördagkvällens största jubel när vår nationalitet blev känd. Där satt vi, med varsitt glas whisky och varsin öl, och log åt hur uppvärmaren drev med publikens härkomst i väntan på det första stand up numret. Så fick han syn på oss där vi satt och frågade varifrån vi kom. Sweden. Jublet var ögonblickligt. Vi fick dessutom motta tack för att vi givit världen IKEA, eller rättare möbler i platta paket, och när det framkom att jag är singel ägnade sig uppvärmaren åt lite match makeing. Dock var Brian från England upptagen, men han kunde tänka sig att stöta lite på mig för att göra sin tjej avundsjuk så han garanterat fick ligga med henne. Jaha, jo. Ginger Maria from Sweden var alltså en hit. Tyvärr fick jag väl inte ut så mycket av det, kanske är jag för dålig på att utnyttja det. Betala för min egen dricka fick jag i alla fall göra. Hur som helst kan jag ju muntra upp mig själv med det faktum att i Sverige kanske jag är en i mängden tjejer, men i Skottland är jag Ginger Maria from Sweden. Det ni!

Egopyntat

November 29th, 2009 | Fröken Tjernström

Idag är det första advent, och hemma sitter folk, i alla fall de som vill det, med lussebullar och glögg. Jag och en av mina sambos har ännu en söndag misslyckats med vårt lussebak. Jag vet inte vad det är, men vi får inte degen att jäsa. Om det beror på torrjästen, det glutenfria mjölet eller att vi är två sopor låter jag vara osagt. Dessutom verkar folk här inte ägna sig åt det där med att julpynta hemma. I alla fall inte så att det syns ut mot gatan. Summan av det hela är alltså att julstämningen är ganska obefintlig (-Vad då ganska obefintlig? Så kan man ju inte skriva, antingen är den obefintlig eller så är den det inte! – Ja, jag vet, men det skiter jag i, så håll käften) och jag är en sådan som tycker att hela den här grejen med jul, glögg, pepparkakor och en hel massa ljus är väldigt mysig. Därför pyntar jag på det enda stället jag kan pynta just nu, bloggen. Jaha, det får hon väl göra, tänker ni. Men varför har hon lagt dit tre, rätt fula och illa photosohpade bilder på sig själv som tomte? Tja, svaret är enkelt: För att jag kan. Givetvis skulle jag ju kunna göra något snyggt också, men det skulle ju inte störa folk lika mycket, eller hur?

Dagen efter och kvällen före

November 15th, 2009 | Fröken Tjernström

Klädd i en tunika som i vanliga fall är en t-shirt, och rustad med endast en bolero och några glas vin mot kylan, klev jag ut i Glasgownatten. På Campus skrev de bara upp maten, men inte ölen, på notan. Så vi betalade och gick därifrån. Vi går nog inte dit igen. På Budda var drinkarna lättdruckna, och därifrån gick det nog utför. Min kompanjon i natten hade planer för mitt sexliv och satt dem mer eller mindre i verket. “Du borde hångla med en skotte innan vi flyttar hem”-planen föll på att offret för kvällen hade flickvän. Så vi vandrade hemåt, och hamnade vid köksbordet med min dator och lite öl. I takt med att promillen steg sjönk kvaliteten på det sociala nätverkande vi utförde. Tweetsen blev svammel, sms-en kan knappast ha varit vettiga, varken för sändare eller mottagare och konversationen är höljd i dimma. Så när glasen var tomma retirerade vi till våra sängar.

Några timmar senare slog jag åter upp ögonen, bara för att stänga dem igen och krypa djupare ner under mitt täcke. Ligga i en fluffig, varm halvdvala och fundera på honom jag drömde om, och på honom som jag inte drömde om. Min alkoholpåverkade hjärnas fantasifoster och en avlägsen verklighet. Bristen på slutsatser och mat tvingade mig upp. Beskådade min slitna och rufsiga uppenbarelse i spegeln och funderade på hur det kommer sig att jag så ofta glömmer att det kommer en morgondag. När vinet rullar över tungan är den en avlägsen illusion, men nu var den här, och jag drog på mig mina pyjamasbyxor för att möta den. Flikarna i Firefox har blivit fler under natten, alla som en del av min vapendragares plan för min framtid. Jag lät framtiden bero, stängde dem och kröp längre in i min stickade kofta, likt en sköldpadda som drar sig in i sitt skal.

Här sitter jag nu, och tröstar mig med att det kommer ännu en dagen efter. Dagen efter bakfyllan, dagen efter de dagar då alkoholen och dess efterverkningar fördunklat mitt sinne. Så med en stilla hoppfullhet ser jag minuterna passera, på väg mot den dagen efter då jag kan ta itu med inte bara det som komma skall utan också det jag eventuellt ställde till med kvällen före. Men för idag är jag en folkskygg sköldpadda med hjärtan på sina pyjamasbyxor.

Sagan om Gasbolagen

November 6th, 2009 | Fröken Tjernström

En gång, för inte alls speciellt länge sedan, flyttade fyra flickor in i en lägenhet på Sauchiehall Street. Glada i hågen över att äntligen ha en egen lägenhet i den stora staden Glasgow såg de inga moln på sin himmel. Föga anade de att de snart skulle gå i duell med de stora stygga gasbolagen. Först fick de reda på att de måste öppna ett konto hos ScottishPower för att kunna betala för sin el. Som de duktiga små flickor de var öppnade de, med inte alltför mycket fördröjning, ett konto hos nämnda bolag. Inte långt där efter hittade de något som skulle kunna vara en gasräkning i sitt postfack, men eftersom brevet kom från ScottishGas tänkte flickorna att detta kunde ju inte stämma. Inte heller hittade de någon betalningsavi i brevet, så de avfärdade det. Snart därefter dök räkningen från ScottishPower upp, och allt var frid och fröjd. Men så skulle det inte förbli.

Dagarna innan det var dags att betala hyra och el öppnade flickorna åter sitt postfack, bara för att finna ett ilsket brev från ScottishGas som meddelade att om de inte betalade sin räkning skulle en inspektör sändas till lägenheten. Detta skulle kosta de fyra flickorna £360. Förfasade ringde flickorna upp ScottishGas och förklarade att ett missförstånd måste ha skett. Då visar det sig att räkningen inte var till de fyra flickorna utan till dem som haft de fyra flickornas lägenhet innan de fyra flickorna flyttade in. Damen på ScottishGas förklarade för de fyra flickorna att de behövde öppna ett eget gaskonto och sedan behövde de inte längre bry sig om de gamla breven. Därför gjorde de fyra flickorna som Gasdamen sa, och inte långt därefter fick de mycket riktigt en uppskattad gasräkning från ScottishGas, som de snällt betalade.

Ungefär en vecka senare hände det sig att de fyra flickorna åter igen öppnade sitt postfack. Där hittade de ett brev från ScottishPower och ett brev från ScottishGas. ScottischGas hade skickat dem ännu en räkning, denna gång en faktisk gasräkning som var på ungefär £27 mer än den förra räkningen. Från ScottishPower hade de fyra flickorna fått ett brev som sa att de enligt en inventering hade en gasmätare som tillhörde ScottishPower och alltså fick sin gas från ScottishPower, dock hade de inget gaskonto hos ScottishPower. De fyra flickorna kände sig mycket förvirrade och bestämde sig för att dagen därpå tala med sin hyresvärd för att få reda på vad som egentligen stämde.

Nästa dag kom, med typiskt skotskt hällregn. Efter en promenad på staden kom två av de fyra flickorna dyblöta hem och öppnade postfacket, där låg ännu ett brev, denna gång från BritishPower. I brevet stod skrivet, med arga röda bokstäver, att eftersom de inte hade betalat den gamla räkningen skulle nu en inspektör. Trötta, förvirrade och med blöta fötter gick två av de fyra flickorna till hyresvärden och frågade vad som stod på. Hyresvärden förklarade att de stora stygga gasbolagen ofta skickade ut uppskattade räkningar om man inte berättade för dem hur mycket gas man egentligen använt. Alltså föreslog hyresvärden att de fyra flickorna skulle ringa ScottishGas varje månad för att bara få faktiska gasräkningar. Vidare lovade hyresvärden att ta hand om räkningarna till dem som bott i lägenheten innan de fyra flickorna flyttade in. Hyresvärden ringde också till ScottishPower och förklarade för dem att de hade fel och att gasmätaren tillhörde ScottishGas. Efter detta tycktes allt vara uppklarat, de fyra flickorna fick sin el från ScottishPower och sin gas från ScottishGas. Det enda som nu behövde åtgärdas var betalandet av räkningen. När det var gjort kände sig de fyra flickorna åter lugna och tillfreds med livet.

Lugnet varar dock bara i tre dagar, sedan hittar de fyra flickorna åter igen brev från de två bolagen i sitt postfack. Denna gång hade ScottishGas skickat ännu en räkning, som dock inte tycktes vara adresserad till de fyra flickorna, och en påminnelse om att sluträkningen ska betalas. Från ScottishPower hade flickorna åter igen fått en räkning på sin fasta månadskostnad. Det underliga var att räkningen från ScottishPower hade samma betalningsdatum som den första räkningen från ScottishPower. De fyra flickorna suckade djupt och bestämde att redan på måndagen gå ner till sin hyresvärd för att åter igen prata om de stora stygga gasbolagen. Tills dess skulle de njuta av sin helg, skissa mycket och dricka rödvin.

Awesome epic win?

November 4th, 2009 | Fröken Tjernström

- Nej, men det är lite drygt bara, sa jag.
-Du har fel inställning, blev svaret.
-Jasså, hurså?
-Tänk bara awesome epic win!

Jag stirrade på skärmen. Hur fan kom detta sig. Jag brukar ju faktiskt vara den som klappar mig lite på axeln, just för att jag lyckas se de bra sakerna framför de dåliga. Visst, det hällregnar, är höstruskigt och bitvis lite långsamt här, men när folk säger åt mig att skärpa mig har det gått långt. Så innan jag somnade igår bestämde jag mig för att det var dags för lite awesome epic win igen.

Föga anade jag då att jag skulle vakna till en halvt kvalificerad skitdag. Ett hällregn, ett missat corepass, en härva av strulande gasbolag, lite rester och ett par dyblöta skor senare är det snart dags att sova. För imorgon ska jag vara på ett spinpass klockan 07.30. Awesome epic win? Njae, det enda episka jag lyckats åstadkomma idag är nog morgondagens eventuella träningsvärk. Awesomr epic slutkörd och i behov av ett glas awesom epic vin kanske. I övrigt får awesom epic win vänta till en dag som förtjänar det. Imorgon har faktiskt potential, jupp imorgon blir det nog, eller dagen efter det …

Snygga Bankmannen, en tvåminutersromans

November 2nd, 2009 | Fröken Tjernström

Dags att betala en räkning igen. Jag tar på mig det, frivilligt, gladeligen. För på banken jobbar ju Snygga Bankmannen. Han heter egentligen Graham, men skulle jag kalla honom det skulle ingen förstå. -Va, vilken Graham? -Ja, men du vet han som jobbar på vår bank. -Jasså han! Det blir ju utan problem minst dubbelt så långt. Alltså är han Snygga Bankmannen.

Checkar klänningen en extra gång innan jag går ner, den är ju trotts allt i manchester. När jag står i kön på banken inser jag trotts allt att det sitter ludd på den. Jäkla manchester! En kvinna kommer fram och frågar om jag ska betala med kort eller kontant, för om jag ska betala kontant kan hon hjälpa mig. Fan! Ja, om jag har jämna pengar alltså, för hon har ingen växel. Jag har inte jämna pengar. Phew! En kund före mig nu. Fixar till luggen. Min tur.

-Hello, what can I do for you?
-I would like to pay this bill. And I would also like to sleep with you
-Okej …
-Come on, I’m not that bad looking. Just a quickie. Or we could go on a date if that’s what you fancy. I’m not picky.
-Is that the amount you would like to pay?
-Yes. Sure, if thats what you want. Oh, nice penmanship. What else can you do whit those hands?
-It will be £18.16 then.
-Okej. So, what happens next? Do we go now or later?
-There’s your £1.84 change.
-Thank you. Oh … But … Just a quickie?
-Bye.

Sen var det bara att vänta tills nästa räkning ska betalas. Säkert dags för elen om några veckor eller så. Gott om tid för honom att dumpa sin flickvän på. Ja, för självklart har Snygga Bankmannen en flickvän, han är ju trotts allt en snygg bankman. Men som sagt, om några veckor borde det vara fritt fram. Kan inte tänka mig annat än att mitt meddelande gick fram. Att stirra i sin plånbok och på någons händer är väl den universella koden för “du är snygg, jag vill ligga med dig”. Eller?