Fröken Tjernström

Posts Tagged ‘Jag bara måste …’

Det är några saker jag vill prata om

September 21st, 2010 | Fröken Tjernström

Trots världsläget och den rådande parlamentariska röran i mitt hemland handlar det inte om politik. Istället handlar det om hockey. Till att börja med Timrå IKs passningsspel. Var tog det vägen? Var det någon som snodde det eller glömde de helt enkelt att packa ner det innan de lämnade klyktattarnas hemvist? Hur som helst återbringa det omedelbart, dagens andra period var förskräcklig! (Detta är inte en önskan, det är en order!)

Sedan var det det här med de små juniorspelarna som mitt under perioderna kommer in och skottar bort isavskav från isen runt målen och spelarbåsen. Vem kom på den idén? Är det verkligen coolt eller blir de stackarna totalmobbade när de kommer till skolan imorgon? Dessutom är jag lite nyfiken på: är det en piska eller en morot? De sex lirare som skottade planen idag, är det de bästa eller de sämsta i sitt lag? Och vad får de för det? För det är ju inte direkt den berusande sortens snö de får hantera.

Tillslut. Det här med att LHC har en spelare som heter Petterström i efternamn. Kan vi prata om det? Är det okej? Är det ens ett namn? Om man ändå ska ta ett namn kan man väl ha lite mer fantasi än att byta ut son i ett av Sveriges vanligaste son-namn mot ström. Rätta mig gärna om jag har fel. Jag är mest förbryllad. Får man gå omkring och heta Petterström bara sådär?

Du är välkommen att tänka själv

September 14th, 2010 | Fröken Tjernström

Härom kvällen lät jag SVT Play hålla mig sällskap medan jag lagade maten. Någonstans halvvägs genom Rapport börjar de prata med en man, vars namn säkerligen var fingerat så vi skiter i det, som blivit beroende av receptbelagda läkemedel. Företeelsen i sig är ju knappast en nyhet. Däremot var det en nyhet att många nu beställer läkemedel från mindre pålitliga apotek på internet. Jag är inte säker på om det var det faktum att internet, eller möjligen avmonopoliseringen (är det ens ett ord?) av apoteken, underlättar denna form av missbruk som var nyheten. Men när kvällens stjärna kläcker ur sig Det kändes som att det här kan jag ju ändå få utskrivet, så det kan ju inte vara någon fara och sedan berättar om hur de smärtstillande läkemedlen förstört hans liv, då höll jag på att tappa middagen i golvet.

Hur sorgligt korkade har människor blivit? Nyckelorden här är att få utskrivet. Läkemedlen är receptbelagda, av en anledning. Du måste gå till en läkare för att få dem, av en anledning. Det handlar inte om en arbetsmarknadsåtgärd att du måste uppsöka en vårdinrättning för att få medicin. Det handlar om din hälsa och säkerhet.

Folk beklagar sig över att internet ökar möjligheterna att utföra illegala eller bara oönskade handlingar. Men när stannar vi upp och funderar ett slag? Bara för att vi kan göra det betyder det inte att vi ska. Har du inte ett recept på smärtstillande läkemedel bör du inte beställa hem en last av ett okänt preparat. Lika lite som du bör manövrera en hjullastare om du saknar körkort för en, eller installera nya elstammar om du inte är elektriker. Det spelar ingen roll om du kollat på en video på Youtube som förklarar hur du gör innan. Använd den där äggnudeln som ligger och sover mellan öronen på dig!

Visst är det tragiskt att mannen i fråga bränt alla broar och förlorat större delen av det han ansåg var hans liv. Han förklarar att han inte kommer från en missbrukarfamilj och inte kände till några sätt att skaffa droger. För honom var internet inkörsporten. Tullverket beklagar sig över att de inte har någon rätt att stoppa alla läkemedel som kommer in postvägen till Sverige från EU. Men ingen stannar upp en stund och frågar sig om problemet inte ligger någon annanstans. Att folk tycks sakna förmåga till kritiskt tänkande till exempel.

Bara för att möjligheten finns att göra något behöver vi inte göra det. Det är en grundläggande del i att vara människa. Vi kan bemästra de allra flesta av våra drifter. Att köpa receptbelagda läkemedel, som vi inte ens har recept för, på internet kan knappast räknas som en drift, i alla fall inte i ett initialt skede. Därför kan jag inte känna att jag tycker synd om honom, inte för att han måste ta konsekvenserna av sitt handlande i alla fall. Han behövde köpa de där läkemedlen lika mycket som jag behöver hugga en kniv i låret just nu. Inte alls med andra ord. Och skulle jag ändå göra det måste jag, precis som han, efteråt både stå för konsekvenserna av mitt handlande och handlingen i sig. Så enkelt är det.

Vi behöver inte lagstifta om att vi inte får stoppa i oss receptbelagda preparat på eget bevåg. Vi behöver börja tänka själva. Vi kan inte lägga över ansvaret för våra liv och vår hälsa på någon annan hela tiden. Vi är ansvariga. Om jag springer rakt ut i vägen utan att se mig för är det mitt eget fel om jag blir påkörd. Överlever jag har jag ingen rätt att sitta i Rapport och gnälla. Det är inte internets fel, det är ditt eget! Är du 20 år gammal, frisk och normalbegåvad är det dags att du kommer på det.

Visst anser jag att samhället ska skydda sina invånare. Att staten har ett ansvar gentemot oss. Men vi kan inte gömma oss bakom det i ett försök att vara barn hela livet. Ditt liv är, när det kommer till kritan, ditt ansvar. Våga ta hand om det, våga tänka efter, våga ta konsekvenserna av dina handlingar. Det välkomnas!

Dagens ord

August 3rd, 2010 | Fröken Tjernström

Dagens ord är tokblödning. Jag antar att det är det närmaste man kommer att känna sig som femton år igen när man snart ska fylla tjugosex. Jag uppskattade det inte.

Listigt

June 12th, 2010 | Fröken Tjernström

Ni vet att jag bara gör det för att det stör er. Jupp, jag tycker om att irritera folk. Alltså kommer här en lista. Whoho!

Hur bor du: Halvvägs under jorden i Norrköping. Än så länge i alla fall.

Brukar du komma i tid: Tid är bara något de har hittat på.

Hur lång är du: Tre äpplen hög, alltså något högre än en standardsmurf.

Kan du laga mat: Jawhol! Bakar ibland också. Det ni!

Vad jobbar du med/pluggar du: Grafisk Design, typ. Eller Layoutare och skribent blir väl kanske mer rätt …

Vad har du på dig just nu: Jeans och t-shirt.

Har du någon fobi: Är av någon anledning vansinnigt rädd för björnar … Har inte träffat någon ännu dock.

Hade du en bra kväll igår: Jo den gick väl an.

Vilket är ditt senaste inköp: Räknas krubb så är det en ask tomater, en röd paprika och en Cherry Coke. Annars en grym sjal på Indiska.

Din favoritdryck på morgonen: Te, punkt.

Var fick du dina senaste pengar ifrån: Farbror Staten, eller rättare CSN.

Har du sovit i din egen säng inatt: Jupp. Gott sov jag också.

Vad hade du sönder senast: Hum … Vad kan det ha varit … Hackade sallad nyss … Gills det?

Vem snackade du med senast: Mitt shoppingsällskap

Varm favoritdricka: En riktigt god latte är sällan fel.

Favoritdricka när du är riktigt törstig: Vatten. Gärna med lite lime i.

Alkoholhaltig favoritdricka: Beror lite på tillfälle, men jag säger sällan nej till lite whisky, eller öl. Vin är också gott, rött alltså. Och rom! Oj då …

När gjorde du senast något riktigt dumt: Ganska mycket känns ju mycket mindre dumt efter ett tag än just när man insåg att det var något dumt man gjorde. Typ.

Saknar du någon just nu: Jadå.

Vad ska man göra för att få dig irriterad: Typografera illa. Eller vara korkad. Jag hatar korkade människor, de får mig att bara vilja gå fram till dem och ruska om dem och … Hum … ja … just det. Nästa punkt.

Någon jag stör mig på: Grannen och hans/hennes satans borrande!

Intressen: Sånt som gör livet värt att leva.

Senaste person du kramade: Fick en glad-sommar-kram av kollegan igår.

Senaste person du ringde: En hotellägare i Motala, för en telefonintervju. Hotell Nostalgi verkar för övrigt vara ett riktigt mysigt ställe.

Senaste person som ringde dig: Mitt shoppingsällskap som inte kom in.

Vad drack du senast: Cherry Coke. Ja, det låter äckligt, but I lööööv it.

Vill du ha barn: Jovars. Man kan ju testa i alla fall. Jag menar, det är väl öppet köp på dem?

Längtar du till din nästa födelsedag: Inte mer till den än till någon av de andra söndagarna i augusti.

Har rakat dina ben någon gång: Har påven en lustig mössa?

Är du sugen på något nu: Hehe, you bet I am.

Hur många koppar kaffe dricker du en vanlig dag: Beror på vilka som är på kontoret och när. Ibland försvinner kaffet på något underligt sätt innan jag hinner ta … Men oftast två koppar.

Använder du hudkräm: Använder det? Jag dyrkar det!

Attraheras du av män med skägg: Mmmm, skägg … Fast rätt skägg på rätt ansikte!

Micro-pop eller poppa själv: Poppa själv. Mer utmaning då. Är kastrullen för liten? Hade jag i för mycket olja?

Brukar du baka: Nej. (Nu blev ni allt förvirrade va!)

Röstade du i det senaste valet: Ja.

Är du nöjd med ditt liv som det är nu: Ja, jag får ju skylla mig själv på alla punkter, så varför klaga.

Vilken låt lyssnade du senast på: Har “Var ligger landet där man böjer bananerna” som ringsignal. Annars var det nog något med Melissa Horn

Har någon annan sovit i din säng inatt: Lite kvalster och så ligger det säkert där.

Vad tycker du är äckligt: Kräks. Och massproduktion.

Har du pengar på mobilen: Nej, det blir så svårt att svara om den ligger under en hög med pengar. Dessutom tycker jag inte om kontanter.

Är ni irriterade nu? Tror ni att ni lärde er något nytt om mig? Nej, just det. Lite tid fördrev det i alla fall.

Saker jag skulle göra om jag var man för en dag #3

March 7th, 2010 | Fröken Tjernström

Nu känner jag att det var alldeles för länge sedan jag funderade på det här med att vara man. Kanske är det för att jag är lite sadistisk av mig, kanske är det för att jag bara vill veta, men denna gång följer mina idéer om saker jag skulle göra om jag var man för en dag ett lite mindre trevligt tema.

Bli sparkad på pungen. Ja, jag vet, bara att försiktigt yppa en sådan tanke möts av protester från män i min omgivning. Saken är bara den att jag, trotts era bedyranden om outsäglig smärta, inte har en aning om hur detta känns. Som med så mycket annan smärta vet man inte hur den känns förrän man har upplevt den själv. Dessutom måste jag erkänna att jag tillhör dem som i smyg ler när mina manliga vänner viker sig dubbla och utstöter ett ljud som närmast kan liknas vid det en skrämd chi hua hua klämmer fram. Jag har till och med vid ett tillfälle uttalat orden: Det är så roligt med våld mot pungen. Något tagna ur sin kontext här, men faktum kvarstår; det tillhör en av de saker jag som kvinna aldrig kommer att få uppleva. Om inte annat kanske en välriktad taskspark ökar min sympati för män och era ömmande kulpåsar.

Vara förkyld. Jag har förstått att det inte bara är ett reklamskämt, det är fruktansvärt att vara förkyld om man är en man. Mer än en pojkvän har valt bort mitt sällskap med förklaringen att han känt sig förkyld och inga, verkligen inga, lockelser har hjälpt. Till det uttalandet ska läggas att jag varken är dålig på att skämma bort sjuklingar, baka eller andra saker. En stackars förkyld man som faktiskt föll i mitt våld har erkänt att Jag vet att du var förkyld förra veckan och inte alls låg och var såhär ynklig men jag är tydligen det … Således kan jag inte låta bli att sätta upp en förkylning som en punkt på listan över saker att göra om jag skulle vakna som en man för en dag. Kanske låter det korkat att vilja vara förkyld, men det ständiga klagandet har väckt min nyfikenhet. Jag vill helt enkelt veta vad allt gnäll handlar om.

Gå till urologen. Jupp, jag skulle gå till snoppdoktorn. Tydligen är det något som skrämmer män, och ja-men-tjejer-springer-ju-till-gynekologen-hela-tiden-argumentet verkar inte bita. Nej, det är visst en hiskelig skillnad på att vi ligger med fötterna i vädret medan någon går på expedition i våra underliv med stora metallinstrument och att bli kittlad i urinröret en stund. Så stor skillnad att män lovar på sin heder att om de haft en könssjukdom hade de vetat, bara för att slippa uppleva testet. Att de sedan inte är helt villiga att köpa samma förklaring från mig verkar inte störa deras logik. Således är ett besök hos Dr Penis obligatoriskt, om inte annat för att kunna håna alla män som inte vågar.

Jupp, där har ni det. Jag är lite sadistisk. Men i ärlighetens namn vore det ju en misslyckad dag som man om jag bara upplevde fördelarna. Därför hamnar också de manliga plågorna på listan. Min nyfikenhet stannar nämligen inte vid njutning, den inkluderar alla aspekter av livet.

Pst! Naturligtvis visar jag män som fått sina ädlare delar tillknycklade tillbörlig sympati, men något med det hela gör det svårt att hålla mig för skratt. Kan ha något att göra med att jag sett för mycket Jackass tillsammans med män. Det kollektiva lidandet för andra mäns olycka är bra för roligt.

Varför SJ borde sälja falafel

February 23rd, 2010 | Fröken Tjernström

För någon vecka sedan twittrade någon att Enligt ryktena så låter @SJ_AB tärningen avgöra vad de ska skylla på: signalfel, växelfel eller falafel. Jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden och när mammas tåg var en halvtimme sent i fredags var jag inte sen att skicka iväg ett: Senaste i raden av felmeddelanden från @SJ_AB : bomfel. När kommer falafel? Idag fick jag svar på tal. SJ talade om att :) Vi serverar inte falafel på tågen – däremot en massa annat gott: http://bit.ly/ZYs9T

Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite synd att det inte serveras falafel på tågen. Detta av två, inte allt för komplicerade, anledningar.

1. Falafel är gott. Även jag som karnivor gillar att sätta tänderna i en falafelrulle med vitlöksås eller en falafelsallad med färska grönsaker. Jag har inte utforskat SJs vegetariska utbud i någon större utsträckning, så jag kan egentligen inte uttala mig. Mitt enda argument är att falafel är gott. God mat är god service, och sist jag kollade var SJ ett företag som siktar på just god service. Alltså bör de servera falafel.

2. De flesta av oss som har åkt med SJ några gånger har vid det här laget hört talas om en uppsjö av olika fel som kan försena en resa. Är det inte signalfel så är det växelfel. Många av oss har också för länge sedan gett upp. Det handlar inte om utifall att något kommer att gå fel utan snarast när något går fel och vilket felet blir denna gång. Att ange en ankomsttid är inte lönt, desto roligare däremot att satsa lite pengar på vilken anledningen till förseningen kommer att bli denna gång. Vi bryr oss ärligt talat inte om det är tågmöte eller bomfel. Så kom igen SJ, servera falafel i er bistro och skyll på den. Det är ologiskt, svårförklarat och hjälper inte resenärerna ett dugg. Men i ärlighetens namn, vi blir inte klokare av att ni talar om att vi står stilla på grund av signalfel heller. Vi blir faktiskt mest irriterade på att det alltid är fel på signalerna. Falafel däremot är det svårare att bli irriterad på, falafel är ju gott (se punkt 1). Om inte annat så är det, i alla fall ibland, långt mer roande att höra att tåget står stilla på grund av falafel. Det hjälper inte ett dugg, tåget står fortfarande stilla och vi är fortfarande sena, men vi log i alla fall när vi fick veta det. Det kanske inte räknas som bra service. Men ärligt talat SJ, våra förväntningar på er är inte så höga längre. Överraska oss. Fram med falafel!

För övrigt kan jag också meddela att när syster konstaterade att de antingen inte förstått vad jag menat med min tweet, eller så hade de överlistat mig i dryghet lät svaret sig inte dröja. Vi har överlistat dig. Mitt i rådande tågkaos kan SJ, eller i alla fall SJs twittrare, kosta på sig att ha humor och driva med en uppkäftig twittrare. Helt rätt. Humor finns. Nästa steg: falafel.

Om någon från SJ nu skulle råka läsa detta: Nej, jag vet att ni inte kan skylla på mat när tåget är försenat, men erkänn, det vore kul.

Fyra flickor i en bastu

February 13th, 2010 | Fröken Tjernström

Vi passade på att starta helgen med något så skönt som en stund i bastun ikväll. Med vi menar jag alltså jag själv och tre av mina vänner. Fyra flickor i en bastu. Värmen tvingade oss naturligt vis att springa runt utan en tråd på kroppen. Fast det gör ju inget, det är så mycket lättare att jämföra bröst då. Annars är det alltid någon som fuskar med push-up. När vi inte spankade varandra med enriset vi hittad utanför så utbytte vi sextips. Jag har verkligen lärt mig massor ikväll, fast jag är lite öm om rumpan. Nu känner jag mig i alla fall laddad inför helgen. Ska bara få bort det sista av den där massageoljan vi smorde in varandra med.

Eller?

Nej, i ärlighetens namn satt vi iklädda bikinis, knaprande på frukt och pratade om livet i stort och smått. Om det där med att bada bastu och om bra restauranger i Stockholm. Mina fördomar om dina fördomar om fyra flickor i en bastu får mig dock att tro att det inte var något du ville läsa om. Kanske har jag fel. Förhoppningsvis är det så. Kanske låter jag någon eller några styra min bild av saker lite väl mycket. Förmodligen är det så. Hur som helst har jag bastat ikväll och det var riktigt skönt.

Till alla er som hatar nya Facebook igen

February 10th, 2010 | Fröken Tjernström

Nu har Facebook uppdaterat sin design igen och genast börjar ni gasta. Ge oss tillbaka det gamla Facebook, det tyckte vi om! Nej, det gjorde ni inte. Ni gastade likadant vid förra uppdateringen, och uppdateringen före det. Faktum är att jag inte vet någon uppdatering då det inte klagats på den nya designen. Ni vill ha tillbaka det som är gammalt och invant, även om detta för inte alltför länge sedan var källan till era upprörda känslor. Är det så svårt med lite förändring? Är det så läskigt att något bekant blir nytt? Är det så jobbigt att lära sig att en funktion ligger till vänster istället för till höger? För så jäkla stor skillnad är det inte. Men, vad då? De har ju tagit bort logga ut knappen, jag hittar den inte! Vad i hela helvete! När loggade ni senast ut från Facebook? Det är väl bara att stänga fliken. Lär er surfa sabla miffon!

För övrigt ligger den under Account.

Nej, nej. Istället för att ge det lite tid, lära er hitta, så skapar ni “Alla vi som hatar det nya Facebook”-gruppen. Hur många sådana är ni med i nu? Eller återvinner ni kanske samma grupp vid varje uppdatering? Jag vet inte vad ni tror att ni uppnår med detta. Det kanske har gått er förbi, men de som bestämmer över Facebook lär knappast bry sig om en svenskspråkig grupp. Inte en engelskspråkig heller för den delen. De har nog lagt en och annan slant på utvecklingen av denna nya design och kommer inte att återkalla den. Förresten; går ni ur hata-nya-Facebook-gruppen när ni kommer på att även denna version fungerar helt okej eller är ni kvar eftersom ni vet att ni kommer att hata nästa uppdatering också?

Det mest tragiska i det hela är att det är Facebook vi pratar om här. Ett comunity, en plats på internet där vi delar bilder, korta tankar och spelar FarmVille. Många av mina vänner går med i grupper vars namn eller syfte är om inte korkat så i alla fall menlöst och spelar MaffiaWars och skickar kramnallar dagarna i ända, för att det är kul. Större delen av Facebook handlar om att tramsa runt, om att leka lite och att hålla kontakten på ett avslappnat sätt. Det är en digital lekstuga för alla som har tillgång till en dator. Ändå vill ni hata den nya designen. Buhu, pappa har målat om lekstugan fult *Kalle-Anka-gråt* Om det nu är så förfärligt att vara på Facebook efter omdesignen, varför är ni kvar? Det är ett comunity, en lekstuga. Gå och lek någon annan stans. Eller har ni gått och blivit Facebook-beroende?

Ärligt talat, det finns mängder med saker att faktiskt bli uppeldad över. Barnen i Afrika svälter fortfarande, även om det inte finns ett Facebookspel om det, vårdpersonalen har fortfarande usla löner och på Karolinska Universitetssjukhuset ligger svårt cancersjuka barn i gråmålade salar och kämpar för sina liv. Skaffa lite perspektiv. Hur stor roll spelar Facebooks utseende egentligen? Ta er ilska och gör något konstruktivt av den. Gör något som spelar någon roll. Skaffa ett fadderbarn, starta en kampanj mot alla orättvisor eller donera era gamla tv-spel till barnen på Karolinska. Men sluta hata Facebook. Eller fortsätt, men ha då den goda smaken att avsluta era konton där. För det är vi som driver den här världen framåt och vi som ska göra den bättre än vad den har varit. Det kommer inte att gå utan att göra förändringar, och hur ska det gå till om ni inte ens kan acceptera att något så oviktigt som Facebook förändras?

En liten tanke bara.

Vi har bestämt att din erfarenhet inte är värd något för andra

February 1st, 2010 | Fröken Tjernström

Idag fick jag ett mail från en kille som läser på samma program som jag, men ett år under mig. Han undrade en massa saker om hur det varit att plugga i Skottland. Jag tittade på min vän på andra sidan bordet, min kompanjon i skottlandsnatten. Det slog oss båda att idag var sista dagen för ansökan om utlandsstudier. Det slog oss att förra året hölls det informationsmöten då vi fick träffa dem som varit på utbyte innan oss, förra året fick vi mailadresser till dem så att vi kunde fråga dem om saker. I år var det andra bullar. I år hade en kille fått tag på våra mailadresser via en gemensam vän.

Vi frågade en av våra lärare om det hållits något informationsmöte för andraårsstudenterna. Han visste inget och ville inte ta på sig något. Så vi mailade en studievägledare med ansvar för detta. Svaret blev nej. Det hade inte hållits något sådant möte, för att de ansåg att det inte hade behövts i år. De ansåg att det hade information nog.

Jag suckade djupt. Visst, de vet vilka kurser som bör läsas, vilka papper som bör fyllas i och med lite tur vem som ska kontaktas för mer information. Vi som faktiskt varit där vet dessutom hur du smidigast tar dig till skolan, var det finns trevliga fikaställen och vad som gömmer sig bakom kursnamnen. För att inte tala om att vi har lite koll på saker att upptäcka och vet att om du vill ha en whisky och lite skotsk stand-up comedy ska du gå till Uisge Beatha. Okej, du kommer bara förstå hälften av vad de säger, för de pratar skotska, fort som fan och du är berusad, men det spelar mindre roll. Lita på Ginger Maria from Sweden, hon vet. Dessutom har vi tumme med en hyresvärd som mer än gärna låter er hyra en lägenhet mitt i City Center.

Men vad är väl en bal på slottet. Inte kan väl årets utbytesstudenter vilja ta del av våra lärdomar. För i ärlighetens namn, varför ska de lära av våra misstag? Har de verkligen nytta av att slippa gå en dust mot gas- och elbolag? Nej, tydligen måste de lära sig själva. I rättvisans namn, i svenskhetens namn, i idiotins namn. Nu har någon bestämt att det vi lärt oss inte är av värde för någon annan. Inte kan väl nästa omgång utresande studenter ha någon som helst nytta av våra erfarenheter. Nej, nej, allt de behöver veta står på hemsidan. Fem power point slides och tre länkar. För i rättvisans namn ska ingen dra nytta av någon annans erfarenheter.

De gångna tre och en halv månaderna av mitt liv har bedömts, granskats och funnits irrelevanta för andra. Spring och lek lilla flicka, men kom inte hit och tro att dina lärdomar betyder något för någon annan. Vi är det stora universitetet och vi vet allt. News flash: Det gör ni inte, så ge dem åtminstone min mailadress så att jag kan berätta det.

The tragedy of the commons

January 27th, 2010 | Fröken Tjernström

En teori bland många. Vill minnas att den presenterades för mig och mina vänner under en kurs i nationalekonomi för några år sedan. The tragedy of the commons talar om att de resurser som är gemensamma inte kommer att nyttjas i enlighet med vad som är bäst för kollektivet utan efter vad som bäst gynnar individen. Allmänt vatten blir utfiskat eftersom alla fiskare vill ha så mycket fisk som möjligt och marken mellan tomterna i ett bostadsområde förblir oklippt eftersom nöjet av det klippta gräset inte väger upp ansträngningen med att klippa det. I det senare fallet brukar det också talas om nånannanism, varför ska jag klippa gräset när någon annan lika gärna kan klippa det. När jag satt där och lyssnade var det just denna typ av resurser jag tänkte på, allmänningar, hav och allt annat som kan tänkas tillhöra ett vuxet, ansvarstagande liv. Antingen hade jag fel eller så lever jag nu ett vuxet och ansvarstagande liv, för jag har insett att min tvättstuga är just en sådan resurs. En av de där platserna på jorden där ingen vill ta på sitt ansvar att se till att allt är i sin ordning. Om det beror på nånannanism eller att mina grannar helt enkelt aldrig utsatts för fenomenet tvättstuga och därför står helt handfallna inför vad de finner där låter jag vara osagt. Däremot är jag vid det här laget mer än lovligt leds på att städa upp efter andra och känner ett tryckande behov av att i alla fall förklara det mest grundläggande. So, here it goes, tvättstuga 1.0.

#Det är inte bara det stora facket, du vet det där mitt fram på maskinen, just det, facket som snurrar, som har en fyllnadsgräns. De små facken har det också. Det finns något som heter; för mycket tvättmedel!

#Om du, förmodligen, har fyllt på med för mycket tvättmedel, torka ur facket efter dig. Jag skiter ärligt talat i vad du gör med det, bygg en staty, försök käka det, ge det till din mamma i födelsedagspresent (hon blir säkert glad att få veta att du i alla fall hittat tvättmedlet), men lämna det för i helvete inte till mig. Du får säga vad du vill, jag ser det inte som en present!

#Ovanstående gäller också sköljmedelsfacket. Speciellt om du envisas med att använda nått jäkla aprikossköljmedel. Torka ur resterna! Jag vill inte öppna och hitta något som mest liknar resterna från en lungsjuks hostattack flytande i sköljmedelsfacket.

#På tal om sköljmedelsfacket, när du ändå är igång: Torka ur ordentligt! Du vet det där svarta i hörnen? Ja, just det som ser ganska äckligt och slemmigt ut! Det är äckligt och slemmigt och det beror på att du inte gjort rent förut! Nej, det kan inte räknas som extra krydda, det är och förblir snusk!

#När du är klar med torktumlaren, töm fuktuppsamlaren. Ingen aning om vad det är? Trodde du att den lilla fuktuppsamlarälvan blåste kläderna torra och tog med sig all fukt till älvornas land där de alla tömde sin fukt i en stor grop för att anlägga en magisk sjö för att avhjälpa världssvälten? Nej, tänkte väl det. Fukten i dina kläder tar vägen någon stans. Detta någonstans är ett begränsat utrymme, tömmer du det inte kan det hända att tumlaren stannar efter halva programmet för nästa användare. Nej, nästa användare ska inte behöva kolla om du gjort det du ska, du är gammal nog att ta ansvar för en torktumlare.

#Nej, det heter inte luddfilter för att det är ett filter av ludd. Det samlar upp luddet så att du ska slippa jaga rätt på det i hela tumlaren. Filtret har gjort sitt jobb, nu är det din tur att göra ditt. Seså, hepp, hepp, TÖM FILTRET!

#Verkar något av detta oklart eller ologiskt? Läs instruktionsboken. Busenkelt. Jag lovar, det är tufft att läsa instruktionerna, det är så de riktigt coola gör det. Skulle du råka vara dyslektisk eller så kan jag gärna ge dig en demonstration, just nu är jag till och med villig att dansa en liten så-beter-man-sig-i-tvättstugan-dans för att få dig att fatta grejen.

Tycker du att jag är dryg? Kanske borde jag hålla käft och städa tvättstugan? Kanske är det så att det är precis vad jag gör. Tyvärr gör ju inte du det och här kommer chocken: Jag är inte din mamma! Men eftersom du tycks ha bestämt dig för att vara en bortskämd snorunge har jag inget annat val än att ta på mig den rollen. Således är du så god och lyder ovanstående råd. Kommer jag på dig med att slarva en gång till kommer jag att kölhala dig! Och nej, jag tänker inte vänta tills det blir varmare i vattnet.