Fröken Tjernström

Posts Tagged ‘Konst’

Hur vet han?

November 17th, 2009 | Fröken Tjernström

This is more of a fine arts class. På två lektioner har jag hört det till leda. Både i min egen feedback och i andras. För tydligen är det inte bra om det inte är kladdigt, rörigt och ologiskt. Hittar du ett material du normalt inte målar på så ska du plocka fram stora penseln. Om det leder någon stans verkar spela mindre roll, bara det är experimentellt. Jag är ingen konstnär, jag går inte omkring med ett sett penslar i väskan och jag har ingen basker på sned, framförallt kommer min utbildning, och min egen fria vilja, inte att leda in mig på den banan. Illustratör, kreatör, eller kommunikatör, kanske, men inte konstnär. Alltså var min plan för mitt personal project aldrig att vispa med stora penseln. Jag beundrar dem som kan det, men jag är stabilare digitalt. Därför avsåg jag snarare att illustrera, inspirerad av comic art. Min plan möttes av en rynkad panna, alldeles för grafiskt och finished att jobba i illustrator. Den här skissen jag hade framför mig dock, hade jag sett någon posa så? Öh, nej jag bara skissar lite, det är någon som kryper på ett tak, det är inte ofta man får se det. Förslaget blev därför att jag skulle ta kort på någon som gjorde så först, innan jag skissade … Min egen slutledningsförmåga efter att ha sett människor i hela mitt liv räckte inte. Inte heller dög andras bilder. Därmed gick min plan på en illustration i amerikansk storstadsmiljö om intet. Att experimentera betydde tydligen inte heller att genom research och learning by doing lära sig något nytt och utveckla sin egen stil, nej det innebar att ta fram stora penseln och avbilda saker i grova, skeva drag, gärna på ett material du oftast inte använder. Inte för att det hjälper din process framåt utan för att det ska vara så, it’s fine arts, tydligen.

Feedbacken på dagens arbete med projektet att göra om en bok blev att jag hade ritat lite väl lite i den. Att jag hade ett syfte, och ett budskap med det jag ritat var inte så viktigt, däremot att rita mer. De där små figurerna jag gjort var intressanta, du kan ju göra fler sådana. Tja, skulle jag ju kunna, men nu finns det ju ett syfte med att de är just tre och är placerade som de är. När jag är klar kommer de att berätta en historia, en historia som det bara behövs tre personer för. Men nej, syfte ska man inte ha, stor pensel däremot. This is more of a fine arts class.

Så nu sitter jag här, fortfarande mer än en smula irriterad, och undrar hur det kommer sig att han vet, med samma tvärsäkerhet som ett barn, vad som är konst och inte. Om jag använder mig av en dator för att blanda min färg är det inte okej, men om jag använder en akvarellpallett är det helt rätt. Är det för grafiskt är det inte konst, men om hon bredvid mig målar ett porträtt med kol på tidningspapper är det storslaget. Hur kommer det sig att han kan bestämma hur jag utvecklar min personliga stil (direktöversatt från uppgiften) och vilken den bör vara? Vem talade om för honom vad som är konst och inte, och varför spreds inte den kunskapen? Det hade sparat många människor många funderingar. Dessutom hade det besparat mig att inhandla tre stycken comic magazines. Mest stör jag mig dock på att han rynkar på näsan åt vara finfina syften och koncept och att han inte vill ha in färdiga produkter i slutändan. För, som en vän sa ikväll: Till och med Da Vinci avsåg att avsluta Mona Lisa.

P.s Jag har novemberutgåvan av Fantastic Four Adventures och Essential X-Men samt en Black Widow från okänt datum. Bytes mot vad ni kan erbjuda.