Jag och två av mina vänner sitter utspridda vid ett av kårhusets många bord och pluggar till kommande examination i förpackningsdesign. Påstående efter påstående från vår kurslitteratur blir föremål för diskussion, hån och suckar. Så dyker frågan upp: Varför kan man inte designa alla förpackningar snygga? Funderingar om produkters positionering, om vad en förpackning egentligen ska säga en kund och hur många förpackningar som egentligen måste vara snygga nog att ha framme ventileras. Visst, det är onödigt att paketera toalettpapper i en dyr och exklusiv förpackning, men måste de se ut som cirkus och barnkalas för det? Så kläcker någon uttalandet som får mina ögon att glittra drömskt: Tänk om man kunde designa sina egna förpackningar … Vi ler. Tänk om vi hade pengar nog att designa egna förpackningar till de varor vi köper hem så att allt matchade i våra köksskåp. Tänk om vi kunde ha våra egna grafiska profiler så att inte bara våra hem utan också våra skafferier kunde se ut som vi ville. Tänk om vi kunde klä om allt vi köpte så att det såg ut så som vi ville ha det.

Vi ler och sedan konstaterar jag att skulle det vara så att jag inte skaffar mig en egen karriär så är det exakt vad jag ska göra. Skulle jag bli någon oförskämt rik snubbes hemmafru så kommer vårt hem inte bara att vara skinande rent, alla förpackningar kommer att vara designade av mig. Så nu vet ni. Kanske ser ni mig i Hollywoodfruar 7, i ett stort skafferi, bland förpackningar i egen design. Förmodligen kommer min kärlek till det skafferiet att överstiga den jag känner för min hollywoodman, men vad gör väl det när jag får leva design-nörds drömmen.

En ganska anspråkslös plan B om jag får säga det själv.

Otroligt hur lätt det går att macifieras. Två månader med OSX och jag stirrar oförstående på Vista och XP. För att inte tala om Internet Explorer, vad vill det programmet egentligen?! Tja, sa syster när jag för tredje gången fumlade efter ctrl för att högerklicka, du är Mac-nörd och jag är McNörd. Mer sant än så blir det kanske inte. Man blir på något förunderligt sätt helt innördad på det man håller på med dagligen. På något sätt får man underliga, halvt värdelösa insikter och lärdomar som man aldrig trott att man skulle få. Vissa kan man omsätta till något vettigt andra förblir just värdelöst vetande. Förhoppningsvis kan man någon gång i livet i alla fall använda de sistnämnda till att briljera med. Annars är det bara att inse att man är den skumma typen som vet saker som ingen annan bryr sig om att de inte vet och kontinuerligt upplysa sina vänner om saker som de fullständigt skiter i. Det har också sin charm =)