Fröken Tjernström

Posts Tagged ‘Norrköping’

Som en fiskbulle

August 27th, 2010 | Fröken Tjernström

Nu gör jag det igen. Följer fiskbullen som hoppar ur dillsåsen. Nu flyttar jag. Riktigt om jag tröttnat på dillsåsen vet jag inte. Kanske snarare tvärt om, att den först nu börjat kännas bekväm nog att vara värd att stanna i. Men faktum kvarstår, hummersåsen har något som dillsåsen saknar. Eller så är det bara som jag inbillar mig. Kanske är det de kommande dagarnas internetlöshet som gör mig förvirrad. Förmodligen är det bara så att Norrköping har saker som jag kommer att sakna, för även om Linköping känts som min stad hela tiden vantrivdes jag aldrig staden jag nu tänker lämna. Lika fullt bär det av imorgon. Tätorten på slätten, här kommer jag.

För den som inte förstår fiskbullereferenserna handlar det om en gammal reklam för adressändring där två fiskbullar hoppade från en burk dillsås till en med hummersås. Tyvärr har jag dock inte hittat någon video på den, så ni får helt enkelt lita på mig. Om ni törs.

Små vita tåg

March 17th, 2010 | Fröken Tjernström

Blir väckt av ett sms som får mig att inse att bussen jag ska ta går om fyra minuter. Jag har glömt att ställa klockan och i Linköping väntar ett möte. Bussen har lämnat staden för länge sedan när jag, efter att ha tagit på mig de närmaste kläderna, sminkat över de värsta ringarna under ögonen och bryggt en termos med kaffe, trippande springer på hala skor över gator med nysnö mot resecentrum.

Fyrtiofem minuter efter smset sitter jag åter på ett av Östgötatrafikens pendeltåg. Det glider ut från Norrköping och en bitterljuv känsla kryper på. Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag sitter på ett av dessa tåg. Ett tåg mellan de två städerna som varit skådeplatsen för mitt liv de senaste åren, nära men oförenliga, som två magnetpoler med samma laddning. Just när man tror att det ska gå att sammanföra dem stöter de bort varandra, så istället går ett litet vitt pendeltåg mellan dem. Ett litet vitt pendeltåg som under åren tagit mig till vänner, från vänner, till män och från dem igen. Möten och avsked, och mellan vart och ett av dem går ett litet vitt pendeltåg med en röd-orange logotyp på. Från varje fallen dröm och varje misslyckad plan till varje nystart går ett litet vitt pendeltåg. Längst ärren från såren som varje avsked lämnar efter sig löper de, fyllda med mina drömmar, förhoppningar och minnen. Lastade med tårar och skratt. Små vita pendeltåg fyllda av nostalgi. Och i en av vagnarna sitter en vuxen liten flicka och tittar på slätten som susar förbi, undrar vart det var hon skulle, hur drömmen såg ut och vad hon ville bli.

Timing happens

February 19th, 2010 | Fröken Tjernström

Ibland händer det på riktigt också, att saker stämmer lika väl som i en tv-serie. Konversationen som är lika lång som gatan vi går på eller hissen som kommer i just rätt tid. Idag hände det. Litet, irrelevant och ingen annan märkte. Likafullt var vårt meningsutbyte lika långt som gatan vi gick på.

Jag och min vän är på väg hem från skolan. Vi möter ovanligt många människor för att vara en fredag i Norrköping.
- Var kommer alla människor ifrån? undrar min vän.
Jag plockar fram min bästa klokt-litet-barn-röst och levererar svar.
- Från mammas mage.
Vi skrattar lite och jag konstaterar att det var lunchens lilla flipp, min vän håller med.
- Och därmed gör jag min sorti, säger jag, gör en lyfta-på-hatten-rörelse och viker av in på tvärgatan som leder till mitt hem.

Simpelt, löjligt och vältajmat. Inte direkt coolt, men det lämnade efter sig ett litet leende. Ibland, i korta snuttar, kan livet vara som i en välregisserad tv-serie. Resten av tiden är vi osynkade, levererar våra punch lines lite för sent och väntar på nästa ögonblick då det känns som att någon skrivit manus till vår tillvaro.