Fröken Tjernström

Posts Tagged ‘Raggningsförsök’

Flicka till salu

January 31st, 2010 | Fröken Tjernström

Dansgolvet är fyllt till bristningsgränsen, alkoholen flödar och min hjärna har inte längre något att säga till om när det gäller mina fötters rörelser. Vid ett tillfälle stannar jag till och försöker hitta takten i musiken, men inser att kommunikationen mellan mina öron och fötter sedan länge slutat gå via hjärnan. Så jag låter fötterna göra som de vill, och höfterna följer med. Vi står mitt på dansgolvet, jag och min vän. Det är en köttmarknad av det slag du bara hittar en sen lördagskväll. Snart står någon bakom mig, jag ser honom inte, men jag känner hur han följer mina rörelser. Jag lyfter mina händer mot håret och på en sekund är hans händer på mina höfter. Min vän ger mig en menande blick och jag skrattar tillbaka. Vi dansar så en stund, tills jag bestämmer att hans hungriga händer har fått nog. Vi går därifrån, lämnar honom bakom oss. Jag vänder mig aldrig om för att se vem han var. Det kan ha varit Guds gåva till kvinnan, den vackraste man jag någonsin sett eller Godzilla jag lämnade bakom mig, jag orkar inte bry mig. En mindre förflyttning på dansgolvet. En låt, två låtar, ny man. Nära, följsam och snart är också hans händer på mina höfter. Musik, salsahöfter, händer. Det är en köttmarknad och jag är till salu. Han vill känna lite på flickan framför honom innan han köper. En parningsdans, en fylleritual. Jag och min vän ler menande mot varandra innan vi lämnar dansgolvet och ännu en man.

En stund senare är det dags igen. På dansgolvet. Ännu en man som dansar upp nära. Hans händer på mina höfter ber mig att vända mig om. Den här gången gör jag det. Vi står ansikte mot ansikte, det är mörkt, alkoholen gör bilden dimmig och någonstans över hans axel kan jag se min vän, hon rör sig bortåt. Vi rör oss fortfarande i takt till musiken, på automatik. Han är alldeles nära, ett kvällshångel, ett lördagsligg, en engångsgrej. Hur lätt som helst, alldeles för lätt. Jag tar ett steg bakåt och går. Det är för lätt, för simpelt. Jag kommer att tröttna efter två kyssar, för hungriga händer på ett dansgolv gör inget för mig. För många killar på för många klubbar, i barer och på dansgolv har klämt på min rumpa, tafsat på mina lår. Hungriga händer på ett dansgolv berör mig inte längre, ni får ta hur mycket ni vill. Kanske om ni stannar upp och pratar med mig. Men ikväll finns bara hungriga händer på ett dansgolv, en köttmarknad. Så jag går hem ensam. Eller, riktigt ensam är jag inte för när jag kommer hem hittar jag ruter dam nedstucken i linningen på min tubtopp. Hur hon hamnade där minns jag inte riktigt, men ikväll är jag ruter dam, och jag är inte till salu på den stora köttmarknaden.

Dagen efter och kvällen före

November 15th, 2009 | Fröken Tjernström

Klädd i en tunika som i vanliga fall är en t-shirt, och rustad med endast en bolero och några glas vin mot kylan, klev jag ut i Glasgownatten. På Campus skrev de bara upp maten, men inte ölen, på notan. Så vi betalade och gick därifrån. Vi går nog inte dit igen. På Budda var drinkarna lättdruckna, och därifrån gick det nog utför. Min kompanjon i natten hade planer för mitt sexliv och satt dem mer eller mindre i verket. “Du borde hångla med en skotte innan vi flyttar hem”-planen föll på att offret för kvällen hade flickvän. Så vi vandrade hemåt, och hamnade vid köksbordet med min dator och lite öl. I takt med att promillen steg sjönk kvaliteten på det sociala nätverkande vi utförde. Tweetsen blev svammel, sms-en kan knappast ha varit vettiga, varken för sändare eller mottagare och konversationen är höljd i dimma. Så när glasen var tomma retirerade vi till våra sängar.

Några timmar senare slog jag åter upp ögonen, bara för att stänga dem igen och krypa djupare ner under mitt täcke. Ligga i en fluffig, varm halvdvala och fundera på honom jag drömde om, och på honom som jag inte drömde om. Min alkoholpåverkade hjärnas fantasifoster och en avlägsen verklighet. Bristen på slutsatser och mat tvingade mig upp. Beskådade min slitna och rufsiga uppenbarelse i spegeln och funderade på hur det kommer sig att jag så ofta glömmer att det kommer en morgondag. När vinet rullar över tungan är den en avlägsen illusion, men nu var den här, och jag drog på mig mina pyjamasbyxor för att möta den. Flikarna i Firefox har blivit fler under natten, alla som en del av min vapendragares plan för min framtid. Jag lät framtiden bero, stängde dem och kröp längre in i min stickade kofta, likt en sköldpadda som drar sig in i sitt skal.

Här sitter jag nu, och tröstar mig med att det kommer ännu en dagen efter. Dagen efter bakfyllan, dagen efter de dagar då alkoholen och dess efterverkningar fördunklat mitt sinne. Så med en stilla hoppfullhet ser jag minuterna passera, på väg mot den dagen efter då jag kan ta itu med inte bara det som komma skall utan också det jag eventuellt ställde till med kvällen före. Men för idag är jag en folkskygg sköldpadda med hjärtan på sina pyjamasbyxor.

Snygga Bankmannen, en tvåminutersromans

November 2nd, 2009 | Fröken Tjernström

Dags att betala en räkning igen. Jag tar på mig det, frivilligt, gladeligen. För på banken jobbar ju Snygga Bankmannen. Han heter egentligen Graham, men skulle jag kalla honom det skulle ingen förstå. -Va, vilken Graham? -Ja, men du vet han som jobbar på vår bank. -Jasså han! Det blir ju utan problem minst dubbelt så långt. Alltså är han Snygga Bankmannen.

Checkar klänningen en extra gång innan jag går ner, den är ju trotts allt i manchester. När jag står i kön på banken inser jag trotts allt att det sitter ludd på den. Jäkla manchester! En kvinna kommer fram och frågar om jag ska betala med kort eller kontant, för om jag ska betala kontant kan hon hjälpa mig. Fan! Ja, om jag har jämna pengar alltså, för hon har ingen växel. Jag har inte jämna pengar. Phew! En kund före mig nu. Fixar till luggen. Min tur.

-Hello, what can I do for you?
-I would like to pay this bill. And I would also like to sleep with you
-Okej …
-Come on, I’m not that bad looking. Just a quickie. Or we could go on a date if that’s what you fancy. I’m not picky.
-Is that the amount you would like to pay?
-Yes. Sure, if thats what you want. Oh, nice penmanship. What else can you do whit those hands?
-It will be £18.16 then.
-Okej. So, what happens next? Do we go now or later?
-There’s your £1.84 change.
-Thank you. Oh … But … Just a quickie?
-Bye.

Sen var det bara att vänta tills nästa räkning ska betalas. Säkert dags för elen om några veckor eller så. Gott om tid för honom att dumpa sin flickvän på. Ja, för självklart har Snygga Bankmannen en flickvän, han är ju trotts allt en snygg bankman. Men som sagt, om några veckor borde det vara fritt fram. Kan inte tänka mig annat än att mitt meddelande gick fram. Att stirra i sin plånbok och på någons händer är väl den universella koden för “du är snygg, jag vill ligga med dig”. Eller?