Fröken Tjernström

Posts Tagged ‘Stress’

Yoga express

February 17th, 2010 | Fröken Tjernström

Tar en fika med en vän, en vän som just nu inte sitter hårt fastspänd i höghastighetskarusellen som jag och mina klasskamrater åker med. Vi pratar om nutiden, framtiden och om ullsvin. Om jobbsökande, planer och grisar med päls. En liten stund av dagen som inte handlar om mig och mina måsten. Sedan är det tillbaka till verkligheten igen. Försöker få min portfolio att se vettig ut och funderar på grafiska lösningar till en förpackning. Inser att träningskläderna ligger i tvättmaskinen och mitt yogapass börjar om alltför snart. Rotar fram en mix av följsamma kläder som inte är smickrande på något vis och snart ligger jag på en lila yogamatta.

Ta djupa andetag, fyll lungorna med luft. In och ut. Svart, vitt och en dekorfärg borde räcka. Sätt dig upp, låt rörelserna följa din andning. Jobbansökningar, praktikplatser, produktdisplayer. Andas jag? Jo, det verkar jag göra. Ytliga korta andetag, inte alls i takt med det jag gör. Solhälsningar och jag tappar balansen. Inte i en underlig övning, tvistad runt min egen axel i alla plan, utan stående rakt upp. Andas ut och gå upp i Kobran. Kippar efter luft. Lösryckta funderingar om ex-jobb, praktikplatser och portfoliomaterial fladdrar genom mitt huvud medan jag försöker utföra övning efter övning. Letar efter djupandningen och balansen. Ryggkotorna lägger sig på plats och pulsen håller dubbla takten mot musikens basslag. Mjuk, avslappnande musik fyller rummet, men allt jag hör är basrytmen. Dunk, dunk, dunk, dunk. Jo, svart, vitt och en dekorfärg räcker. Hur skriver jag nästa ansökan? Kan jag tänka mig att bo i Borås? Djupa andetag. Dunk, dunk, dunk, dunk. Sitter i meditationsställning men hittar ingen ro. Öppnar ögonen för ett ögonblick och ser ett rum fullt med avslappnade människor, jag är inte en av dem.

Namaste. Sedan på med strumporna, på med kläderna och ut i vinterkvällen. Bredvid mig går min vän, hon sitter på samma expresståg mot framtiden som jag. Vi drivs av en ångestcoctail och dygnet har aldrig tillräckligt många timmar. I slutet av promenaden väntar fler måsten. Fler designförslag och fler jobbansökningar. Namaste är långt borta. När jag kliver innanför dörren inser jag att jag för tredje gången på ett dygn glömt att köpa toalettpapper. Det får vänta tills imorgon. Svart, vitt och en dekorfärg räcker. Dunk, dunk, dunk, dunk.