Fröken Tjernström

Posts Tagged ‘Vackra ord’

Mamma

February 19th, 2010 | Fröken Tjernström

EN MOR

En mor finns med från början
som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar
hon följer varje kliv.

Sen livets första måltid
har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg
utan krav att få tillbaka.

Hon tas så lätt för given
som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad
och sedd för den hon är.

I livets alla skeden
förblir hon dock densamma…
Din alldeles unika
högt älskade mamma.

-Siv Andersson

Så är det, och i helgen kommer min och hälsar på mig. Lite mer offline, lite mer omhändertagen. Planen är att äta på Papa Grappa, gå på stan, fika och yoga. Ta det lugnt och bara umgås. Kanske ta en promenad med kameran över axeln. En typisk helg med mamma helt enkelt.

Varning för ras

February 9th, 2010 | Fröken Tjernström

Överallt på stan finns de, skyltarna om varning för rasrisk och kranbilarna står uppställda här och var för att knacka ner istappar och rädda oss från fallande snö. De senaste dygnen har jag hört i minst två skämt om dessa “Varning för ras”-skyltar. Ett av dem syftade fyndigt på låten av allas vår Lasse Winnerbäck.

Idag är en av alla de dagar då det finns tusen och åter tusen saker att säga, men ändå inga ord. Det mesta kom upp som en verbal uppkastning under en kvällspromenad med en vän. Resten håller jag för mig själv. Nej, idag vill inga ord riktigt tjänstgöra. Så jag använder någon annans. Idag får Lasse Winnerbäck föra även min talan.

Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Dina ögon kan krossa min värld
som stenar mot glas
Varning för ras

Time on my hands could be time spent with you

December 11th, 2009 | Fröken Tjernström

Vi bestämde oss för att lyxa lite idag, det är trotts allt vår sista helg i Glasgow, så vi gick ut och åt. Efter lite vandrande hamnade vi på en irlänsk pub och när hamburgarna var slukade satt vi kvar en stund och smuttade på varsitt glas whisky. Någon började spela i pubens bakre delar och stämningen var precis sådär mysig som den kan bli på en pub. Så nådde den mig, mitt i ett samtal, ett bekant stycke musik. Det tog någon sekund innan jag kunde identifiera det han sjöng, Elton Johns I guess that’s why they call it the blues. Det är ett antal år sedan nu, men en gång i tiden gick den varm på min CD-freestyle. När ingen såg, eller i alla fall ingen hörde, sjöng jag med, med eftertryck. Jag hade köpt hans Love Songs, och jag älskade den. Det låter kanske sappy idag, men då var det höjden av vackert. En sanning om framtida kärlek, smekfullt levererad till tonerna av ett piano. Ja, nog sjöng han var enda överväldigande känsla som mitt tonårshjärta kunde tänka sig. Fast om sanningen ska fram så kan jag inte låta bli att ryckas med lite än idag. För när raderna: Time on my hands// Could be time spent with you// Laughing like children// Living like lovers// Rolling like thunder under the covers når mina öron kan jag inte låta bli att, nu som då, tänka att visst vore det förträffligt. Att spendera lite tid under täcket med någon, skrattandes som ett barn, skapandes lite thunder. Fast just för stunden finns ingen time on my hands och ingen you att spendera den med. Så idag gör jag som jag gjorde när jag var tonåring och lyssnar på Elton. Idag får han sjunga om det och jag fortsätter med mitt pysslande med en nostalgisk glimt i ögonen.

De kallar honom…

May 23rd, 2009 | Fröken Tjernström

De kallar honom öronknullaren.
De kallar honom öronknullaren
å han skulle kunna få ta mig
i alla hål

Minister of Suplies

May 23rd, 2009 | Fröken Tjernström

Överraskade min kropp igår. Hux flux så befann den sig på Friskis igen och skulle träna. What the fuck! utbrast den, men det gick bra. Var ett ganska lamt pass också. Jag gillar inte riktigt när det går att smita undan, för jag är så lat. När passen är så tunga att man blir riktigt trött även när man är lat och gör det lätt för sig, då är jag nöjd. Hur som helst måste jag ju konstatera att T hade rätt igen, all kondis mm försvinner inte på de veckor jag slöat. Fast lite kändes det ju att det inte var nyss jag tränade direkt.

Dagens föga överraskande sysselsättning blir brand book. Semikul. Fast jag tänkte allt passa på att ta mig bort till Arbis och spana in SM i Poesi. Lajbnitz med följe ämnar bege sig dit så jag ska väl joina en sväng också. Lite måste man ju komma ut ur lägenheten.